En ny vecka

Helgen är över. Jag har en massa timmar som jag behöver sova ifatt, kanske hinner man få in det någonstans i schemat.

Helgen har varit fullspäckad, men härlig. En massa mötestid fredag till lördag, lovsångsmässa i fredags och sen full arbetsdag igår vilket faktiskt kändes riktigt bra. Jag tycker om att jobba, ibland har jag faktiskt funderat på hur skönt det skulle vara att ha en säng på jobbet. Att slippa slösa tid på att  ta sig fram och tillbaka.

Jobb är bra eftersom det iaf till en viss del hjälper en att fokusera på något annat än sig själv och de problem man kan ha.

Idag är en väldigt intressant dag. Idag ska jag vara med om något jag aldrig gjort förut. Idag fortsätter vägen mot ett svar. Idag är en bricka i pusslet.

Kör ikväll, det känns bra. Kören är för mig ett slags lyckopiller, något jag verkligen behöver.

/Kim Baung

Lovsångsmässa och sen kväll

Igår kväll inleddes 2009 års, årsmöte i Kloster Kyrka för Svenska Kyrkans Unga. På kvällen hade vi Lovsångsmässa och jag är så stolt över min kör:)

Det blev sedan väldigt sent eftersom vi satt uppe och snackade teologi varför man sovit alldeles för lite inatt.

Nu är det möte hela dagen...

Fun!


/Kim Baung


Drömmar och en lista

Jag vaknade i torsdags morse(alltså igår) och mindes väldigt väl vad jag hade drömt.

På sistone har jag drömt en hel del mardrömmar (oftast får jag en per år, de senaste månaderna har jag iaf säkert haft 4-5 st). Dock har jag också drömt en hel del om människor som förut fanns i mitt liv.

Inatt drömde jag om en gammal vän som jag stod väldigt nära. När jag vaknar är jag alldeles varm eftersom minnet skapat en upplevelse i drömmen som nästan känns verklig (ja helt verklig känns den väl nästan så länge man drömmer).

Men så minns jag givetvis snabbt efter uppvaknade att det är gamla tider, en svunnen tid.

Och ibland gör det ont, eftersom människor som betytt något aningen försvunnit eller att jag själv på något sätt inte värderat dem tillräckligt högt för att vilja ha dem kvar i mitt liv.

Ibland kommer man på saker försent, men egentligen är det väl aldrig försent?

Hade en viktigt diskussion med min J ikväll, det kändes bra.

Nu blir det en lista:


Favoritcafé: Reetro (vet dock inte om det längre är öppet)
Favorittidning: Kyrkans tidning och DV Man(modetidning och inte något Slitzliknande)
Favoritplagg i garderoben just nu: Den underbara vita stickade tröjan jag fick av mor i julklapp
Byter gärna garderob med: Ingen aning
Vanligaste färgen på mina kläder: Svart
Sminktips till allmänheten: Haha, naturligt är bäst, i min värld
Mitt rum kan beskrivas som: Min lägenhet kan nog beskrivas som vit, men också som ett bombnedslag för tillfället
Mig själv med tre ord: Musikälskare, Kristen, känslokall
Jag tränar: På mitt spelande, men inget fysiskt tyvärr
Jag ville bli när jag var liten: Polis eller trollkarl
Nu vill jag bli: Först kyrkomusiker och sedan präst
Humör just nu: Glad
Är det nåt du absolut inte äter: Kålpudding
Hur många kuddar sover du med: 1
Morgon- eller nattmänniska: Nattmänniska, men älskar tidiga morgonar om jag kommer upp
Sparare eller slösare: Både ock
Bästa film: Matrixtriologin
Hur många barn vill du ha när du blir stor: Noll
Bio eller promenad: Promenad
Är du kittlig: Japp
Största svaghet: Planering
Det här är jag bra på: Be me
Chips, morötter eller godis? För tillfället inget av dem, annars chips eller godis
Stökigt eller välstädat? (ditt rum) : Välstädat är målet, men verkligheten stökigt
Kaffe, te eller inget? Coca cola
Har du en besatthet? Musik

En ganska ointrssant lista, men den får räcka för nu.

Snart sovdags.

God natt!

/Kim Baung

"Vad hjärtat är fullt utav, talar munnen!

Finns det ondska inom oss så ger det sig till känna genom det vi talar, finns det gott inom oss så blir det goda ord.
Överskriften är hämtat ur min favorit boksamling Bibeln.

Anledningen till att jag kom att tänka på just detta Bibelord handlar dock om allt det man som människa ofta vill få sagt, skrika ut till världen. Jag vet att det finns hur mycket som helst som jag skulle vilja berätta och få sagt, men olika anledningar håller mig tillbaks. Ibland är man rädd för att det ska missuppfattas, ibland är man rädd att skadan som kommer att orsakas av det man säger väger tyngre än den egna lättnaden över att lätta på bördan.  Ibland låter man bli att säga vad man tycker och tänker, bara för att man vet att det inte passar sig...

Ibland låter jag bli att säga vad jag verkligen tycker och känner bara för att jag har en idé om att det inte passar sig.

Vissa saker får man kanske lov att knipa käft om. Vissa saker ska man kanske bara dela med Gud.

Men tänk om man vill dela med någon annan. Imorgon får jag dela lite med min gode H-C. Kanske inte den jag verkligen skulle behöva dela med, men det fungerar bra och känns bra.

För man måste dela med någon, någon som man får en reaktion ifrån.

För ibland kan Gud vara väldigt tyst...

...eller jag väldigt dålig på att lyssna...

...men jag tror att Han hör...

...Jag hoppas iallafall det...

...att Han finns...

...men vad vet jag?

...jag kan bara tro...

...och det är inte så bara det...

Jag hade en klar idé om att jag skulle vara i säng tidigt ikväll, men käre Dr House kom i vägen.

Nu ska jag dra mig mot sovrummet...

God natt!

/Kim Baung

Dagen efter

Jag förundras över det faktum att jag själv ibland lyckas haspla ur mig ganska ogenomtänkta saker. Det är väldigt störande eftersom jag oftast kommer på det några timmar efter den inträffade händelsen och så får jag väldigt dåligt samvete och vill ställa allt tillrätta (vilket dock måste ses som positivt). 

Hur som helst, den fantastiska solen lyser och vädret iaf vittnar lite om vår. Nu vill jag ha sol, god hälsa och härligt humör.

Igår på bussen hem lyssnade jag på en låt av Anton och Affe (nu tycker säkert en del att jag är lite yesterday, but I don´t give a shit). Jag har haft den inlagd på mp3 ganska länge, men först igår kände jag verkligen att texten faktiskt talar till en. Vi har alla upplevt goda ting i livet (människor, händelser o.s.v.) som sedan tagits ifrån oss eller som vi drivit på flykten och i efterhand när vi mist någon eller något, först då har vi kunnat förstå vad händelsen eller personen i sig verkligen en gång betydde.

"Att leva utan nåt man inte längre har
 Saknaden är stor och man finner inga svar
 En själ av minnen som finns kvar
 Längtar efter dig och våra gamla dar"

Det finns tider i livet som jag saknar ibland, minnen som kan göra mig vemodig...

Men någonstans inom mig vet jag att livet är nu, det är nu det gäller så det finns ingen idé att se tillbaks om det inte är för att le eller för att en gång för alla gå igenom allt och sedan le.

Problemet med många av oss människor är att vi lever i våra minnen.

Nu ska jag snart bege mig iväg på Medarbetarsamling. Kloster here I come!



/Kim Baung

Herr K

Man intalar väl sig själv att små ytliga förändringar kan ge djupgående effekt, troligtvis är det inte så, men att pröva nytt är faktiskt väldigt befriande ibland.

Troligtvis kommer denna blogg bli läst av typ dem som läste min förra, men hur som helst, ibland dyker nya figurer upp och tittar runt och då kan det vara lika bra med en kort presentation.

Mitt namn är Kim Baung (tidigare Nilsson). Jag är 21 år gammal (men fyller 22 i år, man vill ju inte att nåon tror att man är  av årgång -88). Jag jobbar för tillfället som vikarierande kantor (kyrkomusiker) och varvar det med ett jobb som vikarierande musiklärare på Odlarskolan.

I mitt jobb i Tomaskyrkan ingår att spela i Gudstjänster, gruppverksamheter och att leda Fors församlings Ungdomskör. Ingen kan nog ana hur mycket jag uppskattar mitt jobb. Bland det bästa som finns är när klockan börjar närma sig 18.00 på måndagkvällar för då vet jag att snart kommer dem första körmedlemmarna trilla in. Att leda dem underbara ungdomar som jag har i kören är helt välsignat, åter igen, ingen kan förstå hur mycket mitt jobb betyder för mig.

På Odlarskolan undervisar jag årskurs 4, 5 och 6 i musik, det är verkligen en utmaning må jag lova.

På fritiden umgås jag med min flickvän Johanna, spenderar tid i S:t Andreas Kyrka (som är min hemkyrka), umgås med familj eller donar hemma (städning för mig hemma tar inte tre timmar, mer tre dar).

Största intressena i mitt liv är helt klart Kyrkan och musiken. 

Jag tycker om att läsa folks listor, så jag ska inom en snar framtid försöka sno en sådan från någon bloggare och så får det bli ett sätt att utlämna mig själv till Er som läser.

So fucking long!

 

RSS 2.0