Ensam i en natt

Det är varmt, jag är hemkommen från en trevlig kväll hos Sandra för en stund sedan, jag har mycket energi som jag vill göra av med. Dansa?

Och så ibland får man sådana där kommentarer som borde göra att man lyfter, som typ för en stund sedan på face... och jag vet inte vad jag ska göra av dem, känner mig lite obekväm, vad ska jag svara?

Och just nu vill jag bara umgås!

Och ha ett paket cigaretter, vilket påminner mig om en tanke som slog mig igår. Påett paket slänger jag 39:-, för en produkt som inte är särskilt hälsosam, pengar som skulle kunna göra gott...

...är rädd att jag köper ett paket ändå!

Fan!


Solen gör mig matt

Jag är verkligen helt slut, solen tar på krafterna!

Besökte Kumla idag för att gratulera Jannike, mycket trevligt med gott sällskap och god tårta!

Har idag funderat en hel del kring detta med rent och orent. Det hela började med att jag läste lite ur boken "Om Jesus" av Jonas Gardell. I boken berättar han om hur den lärda eliten av det judiska folket var väldigt strikta med renhetslagarna. Sjuka människor fick inte vidröras och syndare fick man absolut inte ligga till bords med (äta en middag med, jag skulle gilla att käka halvliggandes). Till syndare räknades tulltjänstemän och prostituerade bland annat. Jesus gör något helt otroligt, Han vidrör de orena och Han ligger till bords med syndare. Vad kan jag lära mig av detta? Givetvis att jag ska umgås med alla sorters människor, att Gud älskar även de orena (tack och lov för det, jag är ingen renlärig jude, inte ens en renlärig kristen säkert).

Jag tror på en Gud som letar efter ledsna människor, sådana som lider, som gråter, som inte klarar livet så väl som de önskar. Människor som gjort misstag och som vet det, människor med krossade hjärtan helt enkelt.

Med dessa reflektioner kring rent och orent i bakhuvudet klev jag in på stationsområdet i Örebro, efter att jag varit och köpt en bok om hur man bör/kan/läsa (vet inte riktigt) Bibeln och också hunnit med ett besök i Nickolai kyrka, och här kom en ordentligt berusad man fram till mig. Vi pratade lite, jag försökte hjälpa honom lite emd det han ville ha hjälp med. Han blev glad att någon ville prata, att någon brydde sig, han visade detta med kramar och att ta i hand...

... och där kom tankarna igen, tankarna om rent och orent... att det kanske var lite jobbigt att han var närgången, tankar om när han senast duschade och annat! Det var jobbigt, jag ville tvätta händerna, komma därifrån. Och jag skämdes och skäms för mina reaktioner. Jag tror inte Jesu första tanke efter att Han rört vid den spetälske var att få tvätta händerna, troligtvis bekymrade Han sig inte alls om det, men jag gjorde det och gör det. Och jag önskar att jag inte tänkte i termerna av rent och orent, att jag inte fäste fokus vid yta på ett sådant sätt att det skapar hinder för att se människan!

Jag skulle tro att Gud vill att jag jobbar med det här, jag vill jobba med det för jag vill inte att en längtan efter att få tvätta händerna infinner sig när jag tagit i hand med en full man.

Jag vill inte vara ytlig, vill inte döma!

Kim Baung

Den oemotståndliga revolutionen

http://3.bp.blogspot.com/_RMBDRD5agHo/ShQfSA5wAaI/AAAAAAAAACs/DHTWLuu7C2g/s400/bokrevolution.jpg

På senare tid har jag fått allt svårare för att läsa böcker för nöjes skull och även för uppbyggelsens skull! Jag blir trött efter bara några sidor och frågar mig vad jag får ut produktivt av att läsa. Troligtvis har detta med den gångna terminen i Örebro där det gällde att läsa som en galning, mot ett mål, för att klara seminarier, tenta och arbeten. Jag gillar att ha ett mål med läsningen, typ lära mig något som jag har användning av och som kan generera ett gott resultat på en tenta eller annat. Givetvis måste jag kunna läsa böcker ändå och nu har jag kommit igång med att läsa boken "Den oemotståndliga revolutionen" som handlar om vad ett kristet, alternativt liv kan innebära.

Det är inspirerande, det finns teologiska djup i den och den utmanar!

Jag kallar mig själv kristen, men vad innebär det att vara det?

I boken berättas om en annorlunda kyrka än den jag är van vid, det berättas om kristna som lever på ett helt annat sätt än jag gör, och jag måste fråga mig själv: Hur seriös är jag med detta att vara en kristen? Inte på så sätt att någon som inte lever som människor i boken gör inte skulle vara kristna eller att den kyrka jag finns i inte är ett tempel av Guds folk, MEN! Hur radikala vill vi vara i vårt kall? Vad är vi beredda att göra!

Och främst, vad innebär det att vara en kristen?

Läs boken och låt dig inspireras, det ska jag iaf fortsätta göra:)

Kim Baung

Att raka benen

Venus rakhyvlar går det just nu reklam för på tv! Det här med reklam är lite dubbelt för mig, jag vet att vi lockas köpa sådant vi inte behöver men jag älskar när det kommit reklamblad från El Giganten m.fl. och sitta och glo i.

Reklamen från Venus tycker jag däremot är väldigt obehaglig, jag får uppfattningen att budskapet är att det är viktigt att tjejer rakar benen för att killar ska tycka att dem duger! Reklamrösten säger vid något tillfälle typ: "Raka benen för att omfamningen ska komma riktigt nära". Ursäkta, är det lobotomerade idioter reklamen vänder sig till? Är benhår det stora problemet för att människor ska komma nära varann, för att människor ska våga ge och ta en kram?

Nej problemet är det faktum att människor tror att dem inte duger som dem är, att vi måste förändra oss för att duga... Problemet är att vi ibland anser att andra inte duger förrän dem är på ett visst sätt...

Och denna hemska känsla vill Venus rakhyvelsföretag späda på för på så sätt kan man tjäna några kronor till...

Jag tror bestämt att djävulen är delägare i företaget!


För min älskling har tagit studenten!



Jag älskar dig, min Johanna Klockars <3

RSS 2.0