kimbaung

The only thing I wanna do is to be with you,
the only thing that cannot be is me doing things together with you!

Ibland kanske hjärtat måste få styras av förståndet och jag gissar att jag snart måste bestämma mig!

För om förståndet inte får vara med är det risk att hjärtat kommer må mycket dåligt en stund framöver!

Jag har uppmärksammat en ny reklam från BRIS (Barnens Rätt I Samhället), den är uppklistrad vid många busshållsplatser så troligtvis har fler sett den. Budskapet i reklamen är att man kan bli en hjälte genom att skänka 25:- med ett sms till BRIS!

Alla vill ju vara hjälte, alla tycker förhoppningsvis att det är viktigt att värna barnen i samhället, att de ska må bra, att de ska få stöd, att de ska vara trygga. Därför kommer nog många skänka en slant och jag personligen tycker att det är bra att BRIS finns och jag tror att dem gör ett viktitgt arbete.

Men, det finns ett stort MEN, och jag vill faktiskt problematisera denna kampanj som BRIS just nu gör. Och denna problematisering gäller inte bara BRIS utan väldigt många hjälporganisationer, eller kanske i grund och botten oss människor.

En riktig hjälte vinner inte sin hjältestatus genom att skäna 25 spänn till en godhjärtad organisation. De flesta av oss kan slänga fram 25:- utan problem och skänka dem till något gott ändamål, hur många av oss däremot kan tänka oss att frivilligt ställa upp för de minsta i samhället? Hur många av oss väljer att inte titta bort när vi ser en utslagen människa i nöd, hur många av oss går fram till flickan eller pojken som gråter och frågar varför och om vi kan göra något för personen? Hur många hjälper alkoholisten upp från gatan när han eller hon ramlat omkull, hur många av oss kan tänka sig att bjuda in den fattige som samlar tomburken på middag.

Hur många av oss har kurage att stå upp för en människa som blir orättvist behandlad och stå upp mot den som begår denna orättfärdighet?

Att skänka pengar är väl fint, men jag undrar om vi inte många gånger gör det för att döva vårt dåliga samvete över att vi själva inte gör en aktiv insats för vår medmänniska. Kanske tycker vi att det är enklare att betala någon att göra jobbet åt oss.

Vi lever på en och samma jord, tillsammans, miljarder människor. De allra flesta av dessa människor kommer vi aldrig träffa, aldrig skapa en relation till, men om vi annamar tänket "att vi alla är syskon och hör ihop" så kanske vi skulle bry oss mer!

Bättre än att skänka 25:- till BRIS är att gå ut och göra Guds vilja, att älska och hjälpa sina medmänniskor och inte betala någon fin organisation att göra det åt oss.

Tänk om vi skulle våga bjuda in de fattiga, de hemlösa och smutsiga till våra middagar...

Den dagen vi gör det tror jag Guds rike slår igenom stort!

Kim Baung