Något som tar bort smärtan
Alkohol är ett slags nervgift om jag förstått det rätt. Alkohol har i historien använts som bedövningsmedel om jag förstått det rätt.
Uppenbarligen har många av oss ont och ett stort behov av bedövning.
Det är inget att fördöma eller raljera över. Hur mår vi egentligen?
Ibland slår det mig att jag själv och säkert många andra tar många beteenden och vanor för självklara. Att dricka ÄR inget konstigt. Att shoppa bort tusenlappar på slit-och-släng-varor är helt rimligt och naturligt.
Det här med kristen tro kan jag förstå föranleder människor till invändningar som: Du begränsar ditt liv och får inte göra något som är kul. Du får inte dricka, inte ha sex innan du gift dig o.s.v. Det finns vetenskapliga/rationalistiska invändningar: Finns det inte bevis så finns Han inte!
Det verkar som om vi tror att vi är helt autonoma, att vi fått hybris och tror att vi är själva Gud. Jag tror att faktum är, att vi alla väljer någon till Herre. Vi väljer vem eller vad som skall få styra vårt liv. Ofta tror vi att vi själva är denna Herre men vi missar ofta hur förslavade vi är under ideal och beteenden som vi blivit påtvingade eller tagit på oss utifrån.
Många gör ständigt omedvetena val men har lätt att ifrågasätta andras medvetna val.
Jag vet själv hur otroligt påverkad jag är av många av de värderingar som är rådande i den värld och det sammanhang jag lever i. Jag märker hur jag tar saker och ting för självklara och naturliga utan ordentlig reflektion.
Kanske är det konstigt att jag önskar välja Kristus till Herre, att jag försöker låta Honom vara Herre men jag tror att Han kan göra mig fri, att jag kan leva fullt ut först när jag lever i Honom. Det är behagligt att kunna bryta värderingar, ideal m.m. mot den lins som är Kristus, att låta korset pröva det jag möter. Men viktigast av allt, att låta korset pröva mig.
Vi behöver alla något som bedövar, också jag. Kanske finns dock en bättre än de vägar många av oss tar. Kanske handlar denna väg inte om bedövning utan om något annat, en väg som är en annan väg.
Uppenbarligen har många av oss ont och ett stort behov av bedövning.
Det är inget att fördöma eller raljera över. Hur mår vi egentligen?
Ibland slår det mig att jag själv och säkert många andra tar många beteenden och vanor för självklara. Att dricka ÄR inget konstigt. Att shoppa bort tusenlappar på slit-och-släng-varor är helt rimligt och naturligt.
Det här med kristen tro kan jag förstå föranleder människor till invändningar som: Du begränsar ditt liv och får inte göra något som är kul. Du får inte dricka, inte ha sex innan du gift dig o.s.v. Det finns vetenskapliga/rationalistiska invändningar: Finns det inte bevis så finns Han inte!
Det verkar som om vi tror att vi är helt autonoma, att vi fått hybris och tror att vi är själva Gud. Jag tror att faktum är, att vi alla väljer någon till Herre. Vi väljer vem eller vad som skall få styra vårt liv. Ofta tror vi att vi själva är denna Herre men vi missar ofta hur förslavade vi är under ideal och beteenden som vi blivit påtvingade eller tagit på oss utifrån.
Många gör ständigt omedvetena val men har lätt att ifrågasätta andras medvetna val.
Jag vet själv hur otroligt påverkad jag är av många av de värderingar som är rådande i den värld och det sammanhang jag lever i. Jag märker hur jag tar saker och ting för självklara och naturliga utan ordentlig reflektion.
Kanske är det konstigt att jag önskar välja Kristus till Herre, att jag försöker låta Honom vara Herre men jag tror att Han kan göra mig fri, att jag kan leva fullt ut först när jag lever i Honom. Det är behagligt att kunna bryta värderingar, ideal m.m. mot den lins som är Kristus, att låta korset pröva det jag möter. Men viktigast av allt, att låta korset pröva mig.
Vi behöver alla något som bedövar, också jag. Kanske finns dock en bättre än de vägar många av oss tar. Kanske handlar denna väg inte om bedövning utan om något annat, en väg som är en annan väg.
