Gudsbild, avbild, Guds bild
Det berättas gång på gång i Bibeln att ingen människa kan se Gud och leva. Jag gissar att Guds härlighet är för stor för en människa att mäkta med, Gud är övermänsklig och våra mänskliga begränsningar gör det omöjligt för oss att möta honom öga mot öga.
I Bibeln uppenbarar sig bl.a. Gud i molnet och i den brinnande busken men främst av allt och ytterst i Jesus Kristus som är Guds bild. I Sonen är Fadern förklarad och i Sonen möter vi Gud och kan se Gud. Gud har i Kristus gett oss en möjlighet att se honom, utan att dö. I Kristus har han gett oss sig själv, vägen till livet.
Det berättas också i Bibeln, på några av de första sidorna, att Gud har skapat människan till sin avbild. Detta betyder att vi på något sätt återspeglar Gud, vilket också i förlängningen betyder att vi kan se skymtar av Gud i varandra, vi bär på något sätt, på Gudslikhet.
Och så har vi våra Gudsbilder, våra idéer om hur Gud är, hur Gud ser ut. I dessa bilder ligger nog ofta önskningar om hur vi vill att Gud ska vara men här ryms också vår erfarenhetsmässiga bild av Gud och de bilder som Bibeln ger oss.
Det är fantastiskt men samtidigt svårt att fundera kring Gud eftersom man aldrig blir riktigt klar.
Det går alltid att komma djupare in i relationen med Gud, det finns alltid mer att lära känna. Gud är större än de bilder vi målar upp av honom, han är större än det vi hittills har erfarit.
Ingen av oss kan måla en bild och säga: Det här är Gud! Men vi fortsätter måla, för vi kan inget annat göra.
Den Gud vi skymtat vill vi berätta om!
/Kim Baung
