Att välja det liv vi vill leva
Det finns ett liv jag önskar och söker, bilden är mig inte helt klar och förhoppningsvis blir den inte det än på länge heller, men jag vet ungefär åt vilket håll jag vill gå! För att komma dit jag vill finns det så otroligt mycket jag behöver jobba med, sådant jag behöver bli bättre på och sådant jag behöver kämpa emot!
Genom varje val formar vi, inte bara vår framtid, utan vi visar också vilka vi är, eller vilka vi önskar vara.
Har vi ett högt mål som vi känner oss långt bort ifrån så tror jag vi kan vara säkra på att det kommer att vara en mödosam resa vi ger oss inpå, en tung väg att gå, inte en sådan med skön asfalt utan mer en slingrig skogsstig med en massa rötter som sticker upp och hotar få oss på fall. Att gå mot målet kommer med all säkerhet kosta oss mycket. Vi måste bereda plats och tid till det som hjälper oss att komma framåt och minska den tid och plats som vi lägger på sådant som får oss att stagnera eller drar oss bakåt igen. På hela denna vandring måste kärleken få vara vår gångstav, våra stövlar, vårt mål i fjärran men också i nuet, den kraft som får oss att vandra, vår tumstock. Vår vandring skall inte vara en egotripp där vi kliver över andra människor för att nå sådant som tillhör det förgängliga, vår vandring skall vara en vandring i Kärlekens mysterium, där vi drar oss allt närmre Gud, våra medmänniskor och oss själva. På denna vandring är det målet som bestämmer medlen. Gud är Kärlek säger Johannes (1 Joh 4:16) och det är Gud vi vill närma oss och leva i gemenskap med. Om då målet får bestämma medlen så är det Kärlekens väg Gud kallar oss inpå. Vi får låta kärleken vara avgörande för våra handlingar och för våra val!
Av kärlek till Gud och våra medmänniskor, av omtanke också om oss själva måste vi ibland göra val som gör ont, både för oss själva och för andra. Kanske kan det te sig motsägelsefullt, om ett val sårar, kan det då vara avgjort av kärleken? Ibland måste vi inte bara välja bort sådant som finns i oss själva för att söka leva i kärlek, ibland måste vi också välja bort sammanhang där det finns människor som vi älskar eftersom dessa sammanhang i det långa loppet riskerar att föra oss bort från kärleken och sluta i egoism, egenvilja och synd! Ibland måste vi välja bort sammanhang för att tjäna Gud, välja bort sammanhang för vår egen frälsnings skull och av omtanke om människor vi älskar!
Kanske kan detta te sig som en svag människas resonemang, en sådan som alltid vill skylla på alla andra och på omgivningen och omständigheterna och aldrig se sitt eget ansvar och sin egen roll. Till hälften vore det sant. Att vara svag och våga erkänna det är inte fel utan ödmjukt. Att våga se och erkänna att vissa sammanhang har stor negativ dragningskraft på oss, och därför välja bort dem borde rimligtvis anses klokt! Sammanhanget påverkar oss, och att välja bort ett sammanhang betyder inte att vi skyller ifrån oss, det betyder att vi har nått insikt om oss själva och hur svaga vi är. Vi skall ropa till Gud om hjälp, men vi måste också våga se oss själva sådana vi är just nu, se vår svaghet, upptäcka gränserna och av kärlek till Gud, andra, och oss själva hålla oss inom dem. Inte bli högmodiga, tro att vi är Gud och klarar allt, utan att se att vi är svaga och utifrån denna insikt och av kärlek göra goda val!
Kärleken kostar, men kärleken är den enda vägen!
Kim Baung
