Men Du består

När jag ser tillbaks på de senaste 9 åren av mitt liv så ser jag hur mycket som skiftat. Människor jag mött, haft i mitt liv och som sedan försvunnit in i distans och minnen. Ibland känns minnena nästan overkliga, många av människorna i dem är så långt borta. Vägen till idag känns ibland så oerhört avlägsen.

Men många av människorna finns kvar, nära. Somliga är nya, men nära. Jag är kvar , Gud är kvar!

Hur mycket som än skiftat så lever längtan inom mig, kallet...

Hur mycket som än skiftat så lever Du, inom mig, utom mig, nära!

Och jag vill säga tack, för alla underbara människor som jag får finnas nära! Tack för allt Du ger och den Du är!



Kim

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0