kimbaung

Jag har svårt att lämna det förflutna bakom mig, har svårt att släppa taget om dåtiden och leva i nuet.
Jag har svårt för människor som inte tänkt och tänker som jag, som gjort andra val än jag och som levt på ett sätt som jag inte levt på! Har svårt för människor som tar det som är svårt och komplicerat för mig med en klackspark!

And it´s hard faking a smile when you feel like you´re falling apart inside!

Jag kan inte låta bli att tänka på att mitt liv hade kunnat sett annorlunda ut om jag gjort andra val tidigare i livet, om jag hade vågat, varit trygg, vågat kämpa för det jag tror på!

Nu är det som om skärva efter skärva faller bort och bara en trasig människa finns kvar...

En människa som inte vet hur han ska klara av livet...

Och mitt i ångest och förtvivlan försöker jag finna tröst i att Du finns med mig ända till slutet!

Alltid med Dig!

Jag kan nog kanske inte få dig att förstå hur lågt du sänker dig just nu, du förstår det nog inte själv, du är för uppfylld av bitterhet och hat!

Och för din skull önskar jag att du kunde gå vidare, bitterhet och hat förstör en själv till slut, det är inte en väg som det är värt att vandra!

Och allt det som viskas i mörkret kommer en dag i ljuset och om du bara förstod hur mycket ris du binder för din egen dörr, om du kunde förstå att du vänder människor emot dig så skulle du kanske tänka om, göra om, göra rätt!

Kärleken bär allt och står över allt!

Har du något att säga så finns jag precis här, pröva att vara vuxen för en gångs skull!

Jag verkligen avskyr när saker och ting inte blir som planerade...

Just nu är jag arg, ledsen men också väldigt förväntansfull.

Imorgon är du hemma igen, det blev inte precis som det var tänkt men kärleken bär allt!

Jag började igår läsa en bok av Ann Heberlein, teologie doktor i etik. Boken handlar om ett samhälle där vi lätt känner oss kränkta, den handlar om att ta ansvar för sitt eget liv och sina egna val, den handlar om att inte alltför lätt säga "Det var inte mitt fel".

På sitt sätt tycker jag att det är väldigt befriande att Heberlein kritiserar mentaliteten som alltför tydligt säger att vi är offer för vår omgivning, för vår egen historia och våra egna erfarenheter. Den mentalitet som öppnar upp för att ursäkta t.ex. sexuellt våld med att förövaren själv har blivit utsatt för övergrepp, därigenom är ett offer för olika omständigheter och inte riktigt kan skyllas för sitt handlande. Självklart tror jag att människor starkt kan vara påverkade av upplevelser i det egna livet men någonstans har vi också valmöjligheter, vi har ett handlingsutrymme, ofta vet vi ganska tydligt vad som generellt betraktas som ett gott beteende och vad som betraktas som ett dåligt!

Vi alla har saker i våra liv som vi måste arbeta på att förändra, och det är i slutänden vårt ansvar att ta vårt ansvar!

Heberlein lyfter upp talesättet som säger :"Med frihet följer ansvar", och hon är träffsäker när hon också påtalar att den som inte kan ta ansvar för sin frihet inte längre har rätt till sin frihet, något som inte är ett dugg kontroversiellt utan som är praxis i Sverige. Brottslingar slängs i fängelse, föräldrar som misshandlar sina barn blir fråntagna sina barn (i de bästa fall).

Något jag önskar mer av i mitt eget liv är att inte skylla på andra när jag gjort dåliga val utan att våga ta mitt ansvar istället. Än mer önskar jag att jag ska våga vara så ansvarsfull så att jag gör goda val som bekräftar att jag är en fri individ som kan ta ansvar!

Vi kan inte hålla på och ursäkta felaktigt beteende, vi måste våga säga ifrån till människor av omtanke om dem och för samhällets skull.

En annan intressant tanke som Heberlein lyfter upp handlar om våra egna preferenser angående vad som är moraliskt riktigt. Dessa preferenser gör vi ofta till universella och allmängiltiga och de som inte tänker och handlar exakt som oss själva, de som går utanför våra egna gränser betraktar vi som människor med dålig moral, människor som vi lätt fördömer och ser ner på.

Jag vet själv hur lätt jag blir frustrerad när människor lever på ett sätt som inte jag gör, när människor lever på ett sätt som jag tycker är förkastligt. Någonstans måste jag förstå att vi alla har olika preferenser och att jag inte riktigt kan döma andra utifrån mina egna...

Men någonstans är det också min övertygelse att det behövs en mer allmänglitig moral, en som inte är människors verk, en som inte förändras så lätt, en som är evig.

Därför behöver jag Guds ord...

 

Och varje dag jag vaknar vill jag att Du ska vara den som finns i mina tankar, och varje kväll innan jag somnar vill jag känna den kärlek Du har för mig!

Vart jag än går i livet vill jag känna att Du går med, att Du är min trygghet, min ledning, min starka klippa, min eviga kärlek!

Det slog mig nu på morgonen hur lätt många saker kan förändras, hur vänskap kan dö, hur lätt människor ändrar ståndpunkt, hur åsikter, tankar, känslor kan förändras!

Det är en del av livets rädsla, att det som är bra ska försvinna, att lycka och glädje skall bli förbytta till sorg och saknad. Rädsla för att något inte skall vara för evigt...

Men jag litar på att Din kärlek till mig är för evigt, och att Du kommer att ta hand om mig, vad som än sker. Att det ska vara Du och jag Gud!

Och jag ber att Du ska hjälpa mig vara en kärleksfull människa, som vågar leva fullt ut, ge kärlek, visa förtroende, ha fler tankar på att ge än att få. Att den kärlek som Du älskat mig med blir en kärlek som jag ger vidare!

Amen!

Kvällen i Bratislava har varit mycket trevlig, jag och Timhar suttit många timmar på en pub tillsammans med engelsmannen Nick och amerikanen(?) Alberto!

Efter socialt umgänge var Timothy hungrig och vi gick på jakt efter McDonalds! På vår lilla expedition mötte vi en ung kvinna som uppenbarligen var prostituerad och ville tjäna pengar. Det är inte ens så att jag kan skratta, det kändes förfärligt, efterhängset och desperat! Den unga flickan var rejält närgången på Tim men till slut blev vi av med henne, men funderingarna dröjer kvar, hur slutar hennes kväll? Är det ett värdigt liv, ska människor behöva prostituera sig?

Den här världen är alltför sjuk ibland och det gör ont när misären visar sitt ansikte!

Snart är det dags för sömn och förhoppningsvis kommer jag och Tim upp till den latinska mässan imorgon!

Kim Baung   

Jag och Tim är nu i Bratislava och det känns gott att ha kommit iväg. För bara några år sedan var det otänkbart för mig att åka utomlands p.g.a. min hypokondri. Ännu finns hypokondrin kvar men inte lika svår, jag är rädd för att vara sjuk, rädd att bli sjuk men någonstans har jag bestämt mig för att rädsla inte ska få styra mitt liv på det sätt som den en gång gjort!

Livet är verkligen något helt fantastiskt, en otrolig gåva!

Igår var jag i Strängnäs för att träffa min själavårdare och en hel del saker blev tydliga för mig. Det gick upp för mig att mitt liv hade kunnat sett annorlunda ut om jag hade nått vissa insikter tidigare i livet, jag ska inte säga att dessa insikter är fullödiga ännu men de är mer tydliga idag än vad det var för några år sedan!

Under samtalet kom också en väldigt viktig fråga upp, vem är viktigast i mitt liv? Menar jag att Gud är viktigast i mitt liv, är det min vilja att lägga min vilja under Hans, i förtröstan på att Han vet bäst för mig? Vågar jag lita på Kyrkans lära, vill jag ens lita på Kyrkans lära eller är jag inte beredd att ge upp vissa saker i livet ännu? 

Och någonstans är tanken på att lägga mitt liv under Guds vilja väldigt lockande, vad priset än må bli, i förtröstan på att det bästa jag kan göra är att lita på Gud och följa Honom, vad jag än får ge upp. 

Kanske kan jag leva mitt liv på ett helt annat sätt än jag gör idag...

Men jag saknar en gemenskap av människor som kan inspirera mig,som kan stötta mig, som vill gå en väg tillsammans, en väg som kommer få många andra att lyfta på ögonbrynen men som är rätt för oss. 

Jag är rädd, vet inte vart dessa människor finns, inte ens där jag förväntar mig dessa människor visar dem sig, kanske någon enstaka här och där, som t.ex. Lars, men jag känner ett behov av flera, det är som jag tappar modet när jag möter dessa förvärldsligade människor. 

Och kanske låter jag fördömande nu, men det är inte min mening att säga att jag själv är bättre än andra, men visst ger jag uttryck för det ändå, min fördömande sida är något jag måste jobba på. 

Jag ser verkligen framemot veckan som kommer, min älskade Emma kommer hem natten till fredag och jag längtar så efter henne, att få hålla om henne, att bli omhållen av henne, att få skratta och le tillsammans, att somna tillsammans! Kärlek är något verkligt fantastiskt och något varje människa är värd!

Over and out from Bratislava!

Kim Baung   

Ibland är det svårt att släppa taget, jag vet det själv av egen erfarenhet. Ibland behövs én lång tid för att det ska gå och det är helt i sin ordning många gånger!

Men jag tycker det blir så väldigt ledsamt när människor som inte kan släppa taget ser det som nödvändigt att försöka förstöra för andra, när människor anser att andra inte ska få vara lyckliga eftersom dem själva inte är det!

Och det som göms i snö kommer fram i tö och till slut visar det sig vad man är för en slags människa!

Nu bllir det snart Bratislava med Tim, vi åker på lördag, känns skoj det!

Och jag längtar så tills Emma kommer hem igen. Det känns så otroligt att det är vi, så otroligt bra<3

Och jag vill inte tro att människor vill göra skada, vill inte tro att dem talar illa bakom ens rygg och önskar mig ont!

Vill inte tro att människor som stod nära är hycklare och falska!

Men jag tänker vara lycklig och njuta av allt det vackra i livet!

Kom och tänka på några mycket kloka ord från Moder Teresa:

"Det goda du gör idag glömmer människor ofta i morgon - gör det ändå.

Om du är snäll kanske människor anklagar dig för att ha själviska, dolda motiv - var snäll ändå.

Om du är framgångsrik kommer du att få några falska vänner och några verkliga fiender - var framgångsrik ändå.

Om du är ärlig och uppriktig kanske människor lurar dig - var ärlig och uppriktig ändå.

Vad du tillbringar år med att bygga upp kan någon kanske förstöra över en dag - bygg ändå.

Om du finner kärlek och sinnesfrid kan andra bli avundsjuka - var lycklig ändå.

Ge världen det bästa du har, det är kanske aldrig tillräckligt - ge ändå världen det bästa du har.

Du förstår: när det kommer till den slutliga räkenskapen så är det mellan dig och Gud. Det var ändå aldrig mellan dig och de andra."

Tack alla ni som gjort minfödelsedag så fin! Min kära familj, arbetskamrater och ungdomar inom kyrkan, vänner såsom Sofia och Amina med familj som jag haft glädjen att träffa idag!

Och ett stort tack till min kära flickvän! Korset sitter runt min hals, påminner mig om all den vackra kärleken, den från Gud, den från dig!

Jag saknar digsåkomsnart hem igen!

Kim Baung