Bratislava
Jag och Tim är nu i Bratislava och det känns gott att ha kommit iväg. För bara några år sedan var det otänkbart för mig att åka utomlands p.g.a. min hypokondri. Ännu finns hypokondrin kvar men inte lika svår, jag är rädd för att vara sjuk, rädd att bli sjuk men någonstans har jag bestämt mig för att rädsla inte ska få styra mitt liv på det sätt som den en gång gjort!
Livet är verkligen något helt fantastiskt, en otrolig gåva!
Igår var jag i Strängnäs för att träffa min själavårdare och en hel del saker blev tydliga för mig. Det gick upp för mig att mitt liv hade kunnat sett annorlunda ut om jag hade nått vissa insikter tidigare i livet, jag ska inte säga att dessa insikter är fullödiga ännu men de är mer tydliga idag än vad det var för några år sedan!
Under samtalet kom också en väldigt viktig fråga upp, vem är viktigast i mitt liv? Menar jag att Gud är viktigast i mitt liv, är det min vilja att lägga min vilja under Hans, i förtröstan på att Han vet bäst för mig? Vågar jag lita på Kyrkans lära, vill jag ens lita på Kyrkans lära eller är jag inte beredd att ge upp vissa saker i livet ännu?
Och någonstans är tanken på att lägga mitt liv under Guds vilja väldigt lockande, vad priset än må bli, i förtröstan på att det bästa jag kan göra är att lita på Gud och följa Honom, vad jag än får ge upp.
Kanske kan jag leva mitt liv på ett helt annat sätt än jag gör idag...
Men jag saknar en gemenskap av människor som kan inspirera mig,som kan stötta mig, som vill gå en väg tillsammans, en väg som kommer få många andra att lyfta på ögonbrynen men som är rätt för oss.
Jag är rädd, vet inte vart dessa människor finns, inte ens där jag förväntar mig dessa människor visar dem sig, kanske någon enstaka här och där, som t.ex. Lars, men jag känner ett behov av flera, det är som jag tappar modet när jag möter dessa förvärldsligade människor.
Och kanske låter jag fördömande nu, men det är inte min mening att säga att jag själv är bättre än andra, men visst ger jag uttryck för det ändå, min fördömande sida är något jag måste jobba på.
Jag ser verkligen framemot veckan som kommer, min älskade Emma kommer hem natten till fredag och jag längtar så efter henne, att få hålla om henne, att bli omhållen av henne, att få skratta och le tillsammans, att somna tillsammans! Kärlek är något verkligt fantastiskt och något varje människa är värd!
Over and out from Bratislava!
Kim Baung
Livet är verkligen något helt fantastiskt, en otrolig gåva!
Igår var jag i Strängnäs för att träffa min själavårdare och en hel del saker blev tydliga för mig. Det gick upp för mig att mitt liv hade kunnat sett annorlunda ut om jag hade nått vissa insikter tidigare i livet, jag ska inte säga att dessa insikter är fullödiga ännu men de är mer tydliga idag än vad det var för några år sedan!
Under samtalet kom också en väldigt viktig fråga upp, vem är viktigast i mitt liv? Menar jag att Gud är viktigast i mitt liv, är det min vilja att lägga min vilja under Hans, i förtröstan på att Han vet bäst för mig? Vågar jag lita på Kyrkans lära, vill jag ens lita på Kyrkans lära eller är jag inte beredd att ge upp vissa saker i livet ännu?
Och någonstans är tanken på att lägga mitt liv under Guds vilja väldigt lockande, vad priset än må bli, i förtröstan på att det bästa jag kan göra är att lita på Gud och följa Honom, vad jag än får ge upp.
Kanske kan jag leva mitt liv på ett helt annat sätt än jag gör idag...
Men jag saknar en gemenskap av människor som kan inspirera mig,som kan stötta mig, som vill gå en väg tillsammans, en väg som kommer få många andra att lyfta på ögonbrynen men som är rätt för oss.
Jag är rädd, vet inte vart dessa människor finns, inte ens där jag förväntar mig dessa människor visar dem sig, kanske någon enstaka här och där, som t.ex. Lars, men jag känner ett behov av flera, det är som jag tappar modet när jag möter dessa förvärldsligade människor.
Och kanske låter jag fördömande nu, men det är inte min mening att säga att jag själv är bättre än andra, men visst ger jag uttryck för det ändå, min fördömande sida är något jag måste jobba på.
Jag ser verkligen framemot veckan som kommer, min älskade Emma kommer hem natten till fredag och jag längtar så efter henne, att få hålla om henne, att bli omhållen av henne, att få skratta och le tillsammans, att somna tillsammans! Kärlek är något verkligt fantastiskt och något varje människa är värd!
Over and out from Bratislava!
Kim Baung
Kommentarer
Postat av: emma
jag älskar dig!
Trackback
