Varför?

Jag har svårt att lämna det förflutna bakom mig, har svårt att släppa taget om dåtiden och leva i nuet.
Jag har svårt för människor som inte tänkt och tänker som jag, som gjort andra val än jag och som levt på ett sätt som jag inte levt på! Har svårt för människor som tar det som är svårt och komplicerat för mig med en klackspark!

And it´s hard faking a smile when you feel like you´re falling apart inside!

Jag kan inte låta bli att tänka på att mitt liv hade kunnat sett annorlunda ut om jag gjort andra val tidigare i livet, om jag hade vågat, varit trygg, vågat kämpa för det jag tror på!

Nu är det som om skärva efter skärva faller bort och bara en trasig människa finns kvar...

En människa som inte vet hur han ska klara av livet...

Och mitt i ångest och förtvivlan försöker jag finna tröst i att Du finns med mig ända till slutet!

Alltid med Dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0