Och ingen har sagt att det ska vara lätt...
...men jag önskar att det inte vore SÅ svårt!
Och jag vill långt bort härifrån en stund, ingen kontakt med Eskilstuna, att bara få tänka några dagar! Det går knappt att få någon ordning på tankarna med fötterna i den här staden!
Jag är trött!
Och jag önskar att jag bara kunde göra allt bra för dig!
Jag önskar att du bara vore likgiltig eller arg!
Eller att du kunde se mig för vad jag är och förstå det om mig själv som jag förstått!
Känslomässig...
Och det gör så ont...
Och jag vet inte längre hur jag ska göra, hur jag ska gå vidare med mitt liv...
Allt gör bara så ont, och jag själv måste genomlida det!
Imorgon ska jag försöka att stilla begrunda allt under tiden då jag övar på orgeln i Fors!
Nu lite godis framför tvn här på härbärget!
God natt och förlåt!
Lite till
Nu är jag fruktansvärt trött, ska snart bege mig mot sömnen.
Och det är verkligen skönt att få saker och ting gjorda...
Och jag star på en flygplats och väntar på känslan...
Vilket håll är rätt? Rätt för mig? För världen? För Gud? För alla andra?
Sommar...
Whatever or not whatever?
Ska snart möta J, imorgon blir det lite plugg i skolan och så tenta på fredag! Nu tar jag det som det kommer!
Har idag ägnat lite tid vid pianot, det var härligt, notläsningen har blivit bättre, typ genom att inte öva, men men. Vissa saker måste man kanske helt enkelt ge lite tid!
Och jag har börjat känna en viss trötthet, något som stynger lite, rädd för institutioner, gäller att finna alternativa vägar, eller är det rätt? Gäller det att gå den smala, stora vägen, lita på andra eller finna en väg själv? Med mognad så växer visst den gråa zonen...
Har jag lurat mig själv, intalat mig själv?
Kyrka imorgon, det ska nog bli bra, sedan möte i helgen, det blir trevligt att träffa Larsa inte särskilt jätteintressant med massa möteshandlingar... Jaja...
Pallar inte mer just nu!
Bye!
I´m the inspiration
Och det är okej med svart och vitt så länge det är jag som gjort uppdelningen, att ingen annan får sätta gränserna och sätta färgerna!
Det är både lätt och svårt att låta någon annan bestämma landskapet, men landskapet inom mig känner jag och Gud bäst! Det svåra är att lägga ansvaret på sig själv och tilliten på Honom, att veta att detta är mitt liv men att detta liv tillhör Någon. Det är inte lätt att släppa kontrollen, att lägga livet i Guds hand och fortfarande veta att jag har ett ansvar!
Livet måste vara en samverkan mellan Gud och mig, ingen predestination utan frihet i det val Han skänkt mig av nåd. En gåva som jag är fri att förvalta som jag vill, att behålla all kontroll själv, att sätta tilliten till mig allena eller att faktiskt släppa in Honom i förtröstan på att Han har något att tillföra, att Han vet! Som en Fader som vill sitt barn allt väl men inte tvingar fram något, som vill hjälpa men låter mig välja själv. Fader är ett bra namn på Gud, jag tror det säger mycket om Hans person.
För i det fria valet ligger också den sanning att jag kommer få lida, att jag får lära mig av livet, hur god skulle Gud vara om Han inte lät oss erfara livets olika lägen? Om vi inte fick leva livet på de vilkor som livet sätter?
Jag tror på en Gud som av kärlek till oss, för vår skull, för vår mognad och utveckling inte hela tiden försöker skydda oss från allt ont. Att lidande finns är inte något bevis för att Gud är ond och vill oss illa, det är ett bevis på att Han vill att vi ska vara fria och få uppleva själva, en Gud som inte håller sanningen ifrån oss. För det är när vi stänger in människor för att vi tror att det är bäst att dem inte får veta som vi berövar dem friheten, när vi ljuger stjäl vi sanningen!
Och jag har lärt mig och jag har kommit att tro på att sanningen gör oss fria!
Gud är för mig någon som inte hela tiden ska göra allt bättre för mig, utan någon som är villig att sitta med. Jag tror att det är bättre med kärlek som beror på vad någon är och inte på vad någon gör eller kan göra. Jag hoppas innerligt att Gud vill sitta med!
Och Gud vill i oss vara den som sitter med, den som hjälper, den som älskar! Någon sa en gång att vi är Guds händer och ben, vi är kallade att stötta varandra!
Livet gör ont, väldigt ont ibland, och ibland frågar jag mig själv: Varför måste det göra så ont Gud? Ja, det är väl kanske att fråga just Gud när man frågar sig själv, för Gud bor någonstans långt där inne i vårt hjärta. Jag är inte Gud, men Gud bor i mig...
Och Han som bor i mig, är större än han som bor i världen!
Trött
Och allt löser sig till slut, visst är det så...
Kim Baung
Till Dig, för mig, till Din ära och min glädje!
Kanske kan det verka löjligt att be om något som detta, kanske kan folk tycka att min bön här borde vara en bön för alla katastrofdrabbade eller något annat behjärtansvärt. Jag tror att Gud vill att vi talar om vad vi önskar och vill och att ingen bön är förmer en någon annan, det viktiga är att komma ärligt. Gud vet redan vad vi vill be om men det är viktigt att vi vågar sätta ord på vår bön, när vi gör det så visar vi att vi tycker att Gud är viktig i vårt liv och vårt handlande och medvetandegör vår längtan för oss själva. Gud vill att vi ber till Honom, det är min övertygelse.
Vi ber om det som ligger nära vårt hjärta, just nu pockar studierna mycket på mitt fokus och jag vill att Gud ska vara med i detta. Jag vill berätta för Honom om min längtan, min oro och mina förhoppningar.
Från Honom kommer all kraft så är det fel att be Honom om lite extra kraft?
Kim Baung
Huvudet snurrar och ryggen värker
Lyssnar nu på den underbara killen Tony Avilas cover på The scripts sång Breakeven, underbart helt enkelt.
Jag stornjuter av det fina vädret och kan inte låta bli att längta så till värme och sol, vår och sommar.
Nej snart måste jag verkligen sova, en lång dag imorgon som förhoppningsvis ska innebära mycket plugg och att något lägger sig på minnet!
Ska också försöka hinna förbi Odlarskolan, verkar som att Saga fyller så kan ju vara en idé att hälsa på och gratta!
Har jag något mer vettigt att säga? Ja jag tror det men jag håller det nog inom mig så länge!
Imorgon får familjen och jag troligtvis hem andra säsongen av Greys anatomy, jag längtar!
So long!
Får jag en chans imorgon igen?
Nu njuter jag i stora drag av Hillsong!
Ska se om jag kan få lite plugg gjort innan jag lägger mig...
Och jag undrar om det är ett vägskäl som just uppenbarat sig för mig, undrar om det just nu kräver min uppmärksamhet och mitt val.
Och jag ler mitt i stormen, av den enka anledningen av några ord!
Imorgon måndag, ska försöka få mycket plugg gjort och så blir kvällen fullt ös skulle jag tro :)
Jag längtar efter sommaren :)
God natt!
Den största skönheten
Som ganska liten lärde jag mig att man ska se på det som är vackert. Detta kan givetvis bli fel, ingen tycker väl om någon som stirrar och jag tror heller inte att man som person alltid bör ta första tillfälle i akt att fästa ögonen på det man anser vackert, man måste alltid minnas vart man har sitt hjärta och hur ens moral bör ta sig uttryck utifrån det. Jag är absolut inte en sådan person som anser att den som är i ett förhållande måste gå med ögonen ner i backen hela dagen men jag vet själv vart jag tycker att gränser går och på samma sätt som jag önskar och hoppas att andra håller dem gränserna så måste jag också hålla dem själv (nu talar jag väldigt generellt utifrån livet som helhet hitills).
Men, det här med skönhet då. Väldigt mycket av den skönhet som ryms i världen är givetvis väldigt subjektiv, vissa personer har en större benägenhet att falla för brunetter än blondiner, för blåögda mer än brunögda o.s.v. Sedan finns det skönhet som sitter på insidan. För mig så betyder människors moral och personliga karaktär mycket för andra spelar kanske helt andra saker mycket större roll.
Jag tror att livet mycket handlar om all den skönhet vi kan uppleva, jag tror inte Gud önskar självförnekelse av oss och att vi aldrig ska få njuta av det som är vackert. Jag tror att livet från början skapades för att vara just vackert. Sen är frågan kanske mer om vad vi ser skönheten i. Jag tror att vi i det skapade kan uppleva Skaparen som är den största skönheten. När vi njuter av det som är vackert tror jag att det är viktigt att vi inte gör det skapade till en avgud, att vi börjar tillbe själva naturen, att vi visar kärlek för ytliga ting (även om vi givetvis kan känna en glädje över dem) utan att vi försöker komma ihåg den skönhet som ligger bakom allt detta vackra.
När männiksor förr talat om att man kan uppleva Gud i naturen har jag nog ibland ställt mig lite frågande till detta, men jag märker i och med att jag alltmer börjat uppskatta naturen och att vara i den att den skönhet som finns i det skapade förtäljer skönheten om den som skapat det.
Mycket i livet tror jag handlar om att se längre än våra lekamliga ögon når, att någonstans förnimma den dimension som ger en djupare mening till det liv vi lever och den plats vi lever detta liv på. 
Kim Baung
Spänd förväntan
Kom ganska nyligen hem från DS-möte för Svenska kyrkans unga. Har halvdissat Melodifestivalen men går kanske in och lyssnar lite igen snart. Trevligt att träffa de andra människorna i DS även om några tyvärr inte hade möjlighet att närvara. Fredagskvällens andakt uppskattades starkt!
Imorgon måste jag nog verkligen ta hand om plugget, knappt två veckor kvar till tenta! Diciplin och en bön om kraft från Gud!
Sitter och stornjuter av härlig lovsång med Hillsong!
You´re alive and we are free...
Och med frihet följer ansvar, visst är det så och så ska det vara!
Och för en gångs skull ska jag försöka att inte tolka och analysera så mycket, några få ord, men jag funderar ändå, varför?
Ska försöka färga håret ikväll. Gillar inte det röda så nu blir det brunette igen! Längtar tillbaks till det blonda så det ska nog få infinna sig snart igen!
So long!
Kim Baung
Befrielse
Jag har på senaste tiden läst en del om befirelseteologi i den Kyrkohistoriska kurs som jag just nu läser. Befrielseteologin gjorde sin entré i Latinamerika. I denna teologiska strömning (teologi betyder ungefär "läran om Gud") läggs inte fokus på de frågor som man ofta inom kyrkan funderat kring, dem om Guds natur, om Treenigheten (att Gud uppenbarar sig i tre former men ändå är en Gud) om Kristi två naturer (både sann människa och sann Gud, men bara en person) utan om vems sida Gud står på, vad Han vill o.s.v. Detta kan förstås om man tittar på i vilken miljö befrielseteologin uppkom. Människor levde i fattigdom och under förtryck av militärdiktaturer i Latinamerika under stora delar av 1900-talet och här uppstod denna riktning. Många av kyrkans trogna ansåg att det var viktigt att identifiera sig med de fattiga och förtryckta, det berättas särskilt om en biskop som vägrade bo i biskopsresidenset och istället lät sig inackorderas i ett litet rum längs bak i kyrkan, denne man tog identifikationen med de fattiga och förtryckta på stort allvar och värdet av detta såg han som viktigare än att han skulle få bo pråligt. Befrielseteologin markerar ofta att Jesus ställde sig på de minstas sida och därför skall också kyrkan göra det.
Mitt i allt detta tänker jag på den fastetid vi är inne i och hur befrielseteologin kan uppmana oss till något. Nämligen att aktivt genom att avstå något kunna identifiera oss med dem har det svårare än oss själva. Och fasta kan man göra på många olika sätt, t.ex. genom att kanske duscha bara varannan dag, att bära samma kläder flera dagar i rad, det behöver nödvändigtvis inte just handla om att avstå mat och dryck under en längre tid på dagen. Genom att fasta tror jag att vi kan förnimma det som många människor lever under idag,sorgsenhet, fattigdom och att inte kunna få det dem behöver på många olika plan. När vi identifierar oss med dem fattiga och känner av deras lidande så tror jag också att våra hjärtan kan öppnas och att vi ställer oss frågan: Vad kan jag göra för att lindra min broders eller systers nöd?
Engagemang föds ur att vi känner med...
Den kristne artisten Bono sa i ett tal:
"God has a special place for the poor. The poor are where God lives...
God my friends is with the poor. And God is with us, if we are with them"
Och det är väldigt lätt att ställa frågan till andra vad dem kan göra för sina medmänniskor, men jag tror att jag måste börja i rätt ände, alltså att fråga mig själv denna fråga...
Kanske är det detta jag kommer tänka på innan jag somnar ikväll...
God natt!
Kim Baung
Om tid och möjlighet finns...
Snart dyker nog Johanna upp. Tröttheten börjar komma över mig. Men nu lite plugg till först.
Och att lära känna Herren är som ett antabus mot det som inte är gott för en...
Kim Baung
Vi ger Dig denna nya dag o Herre...
Och den här dagen har varit grym, så jag tackar Dig, alla människor runt omkring mig och mig själv. Mycket handlar nog faktiskt om inställning och förhållningssätt.
Glada dagar hjälper till att uppskatta det lilla. Idag fick jag hem den Svenska evangelieboken som jag beställt på Libris bokrea. Den är en sån där liten sak som ändå bidrar till glädje och som förhoppningsvis också kan bli en källa till ett rikare liv.
Kim Baung
Glädje
Wajena
Och solen lyser så underbart, inte alls konstigt att jag har en energikick just nu!
Vaknade hos J idag, men kom hem till mor för ett tag sedan. Ska snart, efter en dusch, bege mig ner till Sylvia och försöka plugga en stund.
Och hur mycket jag än försöker stilla törsten med alla världens attribut så tystnar aldrig rösten inifrån. Den som säger att detta inte är nog, den som proklamerar att detta inte är tillräckligt, att jag behöver mer och att världen aldrig kommer ge mig det jag behöver. Ju mer i världen jag lever, desto sjukare gör den mig och ju mer längtar jag långt bort från den. /Hans Boem
"Var stilla och vet att jag är Gud" /Bibeln
Och jag formar drömmen om morgondagen redan nu så därför går jag till handling!
Hej så länge!
