I´m the inspiration
Och ser jag inåt så tror jag att det finns så mycket att hämta, att Han har planerat så mycket i mig!
Och det är okej med svart och vitt så länge det är jag som gjort uppdelningen, att ingen annan får sätta gränserna och sätta färgerna!
Det är både lätt och svårt att låta någon annan bestämma landskapet, men landskapet inom mig känner jag och Gud bäst! Det svåra är att lägga ansvaret på sig själv och tilliten på Honom, att veta att detta är mitt liv men att detta liv tillhör Någon. Det är inte lätt att släppa kontrollen, att lägga livet i Guds hand och fortfarande veta att jag har ett ansvar!
Livet måste vara en samverkan mellan Gud och mig, ingen predestination utan frihet i det val Han skänkt mig av nåd. En gåva som jag är fri att förvalta som jag vill, att behålla all kontroll själv, att sätta tilliten till mig allena eller att faktiskt släppa in Honom i förtröstan på att Han har något att tillföra, att Han vet! Som en Fader som vill sitt barn allt väl men inte tvingar fram något, som vill hjälpa men låter mig välja själv. Fader är ett bra namn på Gud, jag tror det säger mycket om Hans person.
För i det fria valet ligger också den sanning att jag kommer få lida, att jag får lära mig av livet, hur god skulle Gud vara om Han inte lät oss erfara livets olika lägen? Om vi inte fick leva livet på de vilkor som livet sätter?
Jag tror på en Gud som av kärlek till oss, för vår skull, för vår mognad och utveckling inte hela tiden försöker skydda oss från allt ont. Att lidande finns är inte något bevis för att Gud är ond och vill oss illa, det är ett bevis på att Han vill att vi ska vara fria och få uppleva själva, en Gud som inte håller sanningen ifrån oss. För det är när vi stänger in människor för att vi tror att det är bäst att dem inte får veta som vi berövar dem friheten, när vi ljuger stjäl vi sanningen!
Och jag har lärt mig och jag har kommit att tro på att sanningen gör oss fria!
Gud är för mig någon som inte hela tiden ska göra allt bättre för mig, utan någon som är villig att sitta med. Jag tror att det är bättre med kärlek som beror på vad någon är och inte på vad någon gör eller kan göra. Jag hoppas innerligt att Gud vill sitta med!
Och Gud vill i oss vara den som sitter med, den som hjälper, den som älskar! Någon sa en gång att vi är Guds händer och ben, vi är kallade att stötta varandra!
Livet gör ont, väldigt ont ibland, och ibland frågar jag mig själv: Varför måste det göra så ont Gud? Ja, det är väl kanske att fråga just Gud när man frågar sig själv, för Gud bor någonstans långt där inne i vårt hjärta. Jag är inte Gud, men Gud bor i mig...
Och Han som bor i mig, är större än han som bor i världen!
Och det är okej med svart och vitt så länge det är jag som gjort uppdelningen, att ingen annan får sätta gränserna och sätta färgerna!
Det är både lätt och svårt att låta någon annan bestämma landskapet, men landskapet inom mig känner jag och Gud bäst! Det svåra är att lägga ansvaret på sig själv och tilliten på Honom, att veta att detta är mitt liv men att detta liv tillhör Någon. Det är inte lätt att släppa kontrollen, att lägga livet i Guds hand och fortfarande veta att jag har ett ansvar!
Livet måste vara en samverkan mellan Gud och mig, ingen predestination utan frihet i det val Han skänkt mig av nåd. En gåva som jag är fri att förvalta som jag vill, att behålla all kontroll själv, att sätta tilliten till mig allena eller att faktiskt släppa in Honom i förtröstan på att Han har något att tillföra, att Han vet! Som en Fader som vill sitt barn allt väl men inte tvingar fram något, som vill hjälpa men låter mig välja själv. Fader är ett bra namn på Gud, jag tror det säger mycket om Hans person.
För i det fria valet ligger också den sanning att jag kommer få lida, att jag får lära mig av livet, hur god skulle Gud vara om Han inte lät oss erfara livets olika lägen? Om vi inte fick leva livet på de vilkor som livet sätter?
Jag tror på en Gud som av kärlek till oss, för vår skull, för vår mognad och utveckling inte hela tiden försöker skydda oss från allt ont. Att lidande finns är inte något bevis för att Gud är ond och vill oss illa, det är ett bevis på att Han vill att vi ska vara fria och få uppleva själva, en Gud som inte håller sanningen ifrån oss. För det är när vi stänger in människor för att vi tror att det är bäst att dem inte får veta som vi berövar dem friheten, när vi ljuger stjäl vi sanningen!
Och jag har lärt mig och jag har kommit att tro på att sanningen gör oss fria!
Gud är för mig någon som inte hela tiden ska göra allt bättre för mig, utan någon som är villig att sitta med. Jag tror att det är bättre med kärlek som beror på vad någon är och inte på vad någon gör eller kan göra. Jag hoppas innerligt att Gud vill sitta med!
Och Gud vill i oss vara den som sitter med, den som hjälper, den som älskar! Någon sa en gång att vi är Guds händer och ben, vi är kallade att stötta varandra!
Livet gör ont, väldigt ont ibland, och ibland frågar jag mig själv: Varför måste det göra så ont Gud? Ja, det är väl kanske att fråga just Gud när man frågar sig själv, för Gud bor någonstans långt där inne i vårt hjärta. Jag är inte Gud, men Gud bor i mig...
Och Han som bor i mig, är större än han som bor i världen!
Kommentarer
Trackback
