Två veckor kvar!
Tänk vilket bekräftelsebehov vi människor har, en sådan otrolig längtan efter uppmärksamhet! Vi sitter på fb, lägger upp statuskommentarer som: "Äter jordgubbar". Okej, någon äter jordgubbar, helt normalt, men varför vill vi berätta det för alla kontakter på face? Varför gör vi så? Vem bryr sig egentligen om ifall jag äter jordgubbar just nu? Troligtvis inte någon alls! Men ändå, vi vill att någon ska se oss, att någon ska veta vad vi gör, vill innerst inne att någon ska bry oss om något så trivialt som att vi stoppar röda bär i munnen, njuter av smaken och sväljer! Vill att någon ska bry sig om oss, helst många.
Face är verkligen härligt på många sätt och vis, men jag undrar om det fungerar som något slags substitut för nära relationer! Hellre 700 ytligt bekanta vänner på face eller en riktigt nära vän? Jag hoppas att jag skulle välja det sista!
Läser just nu "Snabba cash" och mår fysiskt illa över den ytlighet som svämmar över hos karaktären JW, även om jag förstår den, viljan att passa in bland de häftiga människorna, dem med mycket pengar, de rika!
Vi lever verkligen i en värld, i ett samhälle där vi delar in människor i olika grupper, olika nivåer. Vissa bättre än andra utifrån vissa kvalifikationer, pengar, utseende, jobb, betyg! Våra prestationer bedöms, inte vilka vi är! Vi försöker passa in (iaf många av oss) i olika givna situationer, vi vet vad som förväntas och böjer oss ofta under dem förväntningarna. Är det fest på gång så klär vi upp oss, beroende på vilka slags människor som ska på festen. Ska man iväg med medelsvensson, så klär man sig därefter, är det lite finare kulturellt folk så klär vi oss efter det, iaf gör ofta jag det! Det är skönt att passa in...
Och någonstans är det pain in the ass att bry sig om något så ovesäntligt som att passa in!
Det måste vara befriande att inte bry sig!
Eller iaf väldigt befriande att bara bry sig om det man har på sig, älska det och skita i vilken situation man befinner sig i!
Börjar nalkas kväll, jag är trött!
Vill ha en orgel här nu!
Kim Baung
Face är verkligen härligt på många sätt och vis, men jag undrar om det fungerar som något slags substitut för nära relationer! Hellre 700 ytligt bekanta vänner på face eller en riktigt nära vän? Jag hoppas att jag skulle välja det sista!
Läser just nu "Snabba cash" och mår fysiskt illa över den ytlighet som svämmar över hos karaktären JW, även om jag förstår den, viljan att passa in bland de häftiga människorna, dem med mycket pengar, de rika!
Vi lever verkligen i en värld, i ett samhälle där vi delar in människor i olika grupper, olika nivåer. Vissa bättre än andra utifrån vissa kvalifikationer, pengar, utseende, jobb, betyg! Våra prestationer bedöms, inte vilka vi är! Vi försöker passa in (iaf många av oss) i olika givna situationer, vi vet vad som förväntas och böjer oss ofta under dem förväntningarna. Är det fest på gång så klär vi upp oss, beroende på vilka slags människor som ska på festen. Ska man iväg med medelsvensson, så klär man sig därefter, är det lite finare kulturellt folk så klär vi oss efter det, iaf gör ofta jag det! Det är skönt att passa in...
Och någonstans är det pain in the ass att bry sig om något så ovesäntligt som att passa in!
Det måste vara befriande att inte bry sig!
Eller iaf väldigt befriande att bara bry sig om det man har på sig, älska det och skita i vilken situation man befinner sig i!
Börjar nalkas kväll, jag är trött!
Vill ha en orgel här nu!
Kim Baung
Vad behövs för att duga!
Ja det är frågan!
Känner en viss trötthet över Hm:s nya bikinireklam!
Är det bara brundbrända, smala, "snygga" tjejer som badar? Varför ser alla tjejer i reklamen i princip likadana ut?
Varför ska människor behöva känna att dem inte duger?
Jag själv är ganska spinkig och inte alls muskulös, jag skulle aldrig kvala in till en underklädesreklam! Vart är dem spinkiga killarna i underklädesreklamen?
Likformighet är nog något väldigt wacko, Gud skapade en mångfald av människor eftersom Han älskar mångfald, men somliga människor har fått för sig att man bara duger om man är stöpt i samma form som "de snygga" människorna!
Har ingenting emot de "snygga människorna", men är trött på ett samhälle som proklamerar ut att bara vissa är de "snygga människorna".
Jag tror att vi alla är de "snygga människorna", tänk om samhället kunde säga det?
Nu har jag iaf sagt det!
Jag är snygg för någon (som t.ex. min flickvän), ful för någon annan, och så funkar det väl för i princip alla?
Vi duger som vi är!
Kim Baung
Känner en viss trötthet över Hm:s nya bikinireklam!
Är det bara brundbrända, smala, "snygga" tjejer som badar? Varför ser alla tjejer i reklamen i princip likadana ut?
Varför ska människor behöva känna att dem inte duger?
Jag själv är ganska spinkig och inte alls muskulös, jag skulle aldrig kvala in till en underklädesreklam! Vart är dem spinkiga killarna i underklädesreklamen?
Likformighet är nog något väldigt wacko, Gud skapade en mångfald av människor eftersom Han älskar mångfald, men somliga människor har fått för sig att man bara duger om man är stöpt i samma form som "de snygga" människorna!
Har ingenting emot de "snygga människorna", men är trött på ett samhälle som proklamerar ut att bara vissa är de "snygga människorna".
Jag tror att vi alla är de "snygga människorna", tänk om samhället kunde säga det?
Nu har jag iaf sagt det!
Jag är snygg för någon (som t.ex. min flickvän), ful för någon annan, och så funkar det väl för i princip alla?
Vi duger som vi är!
Kim Baung
Hur du får allt att vända...
Och när det känns meningslöst så kommer du med mening!
De få gånger jag skriver något i detta lilla krypin så sker det vanlightvis nattetid!
Unnar mig en sen natt uppe, kan ta sovmorgon imorgon innan det blir dop och övning med Ungdomsgruppen i Torshälla inför deras spel "Antoni och Josefine". Livet flyter på, jag njuter!
Och på sitt sätt längtar jag efter sommar, på sitt sätt efter en annan plats, men på samma gång är jag nöjd med den kalla vår som nu är och den plats jag är på!
Lite plugg också imorgon har jag tänkt att hinna med och på lördag blir det Ungdomsfestival i Torshälla. Från kyrkan kommer vi ha ett tält på festivalområdet och sedan hålla kyrkan öppen kvällen/natten, känner mig taggad, härliga ungdomar och fantastiska, inspirerande medarbetare, vad mer kan man önska sig? Har idag beställt en massa biblar, böcker pins m.m. som vi ska ha att dela ut, snacka om ett ypperligt tillfälle att möta ungdomar och få berätta om Jesus, me like!
You shown me life, You´ve opened my eyes! Now in the darkness Gods light shines!
I can´t imagine a life without You!
Kim
De få gånger jag skriver något i detta lilla krypin så sker det vanlightvis nattetid!
Unnar mig en sen natt uppe, kan ta sovmorgon imorgon innan det blir dop och övning med Ungdomsgruppen i Torshälla inför deras spel "Antoni och Josefine". Livet flyter på, jag njuter!
Och på sitt sätt längtar jag efter sommar, på sitt sätt efter en annan plats, men på samma gång är jag nöjd med den kalla vår som nu är och den plats jag är på!
Lite plugg också imorgon har jag tänkt att hinna med och på lördag blir det Ungdomsfestival i Torshälla. Från kyrkan kommer vi ha ett tält på festivalområdet och sedan hålla kyrkan öppen kvällen/natten, känner mig taggad, härliga ungdomar och fantastiska, inspirerande medarbetare, vad mer kan man önska sig? Har idag beställt en massa biblar, böcker pins m.m. som vi ska ha att dela ut, snacka om ett ypperligt tillfälle att möta ungdomar och få berätta om Jesus, me like!
You shown me life, You´ve opened my eyes! Now in the darkness Gods light shines!
I can´t imagine a life without You!
Kim
Att hjälpa varandra
Idag känner jag en stor tacksamhet mot Staffi Lontos och för all hjälp med orgelspelet han idag gett mig. Jag vaknade imorse efter att ha drömt en mardröm om att helt misslyckas på en högmässa. Anledningen till att denna dröm drömdes har troligtvis att göra med den stress jag känt inför min första spelning på Högmässa i Torshälla församling som äger rum på söndag! Nu känner jag mig mycket lugnare och känner en stor tillförsikt och glädje!
Jag tackar Gud för Staffi!
Nu ska jag gå och stupa i sängen!
Kim Baung
Jag tackar Gud för Staffi!
Nu ska jag gå och stupa i sängen!
Kim Baung
jaja
Eftersom jag hade en lugn hemmakväll med min kursbok i fredagskväll så vaknade jag upp fräsch och fin lördag morgon! En skön känsla! På sitt sätt börjar jag tröttna på att festa, vad är det liksom värt i efterhand? För stunden är det himla kul när man är inne i ruset men dagen efter så brukar det ju inte kännas lika kul! Kroppen är i kemisk obalans, de glada minnena beror ofta helt på att man själv och människorna man umgåtts med varit påverkade och därav haft påverkade personligheter, därav inte riktigt varit sig själva. Jag vet att jag förändras med tillräckligt mycket alkohol i kroppen, jag kan bli himla glad men också deppig, hur som helst, en förändring sker alltid och det tror jag gäller för i princip alla människor!
Och på sitt sätt vet jag att raljerande över alkohol inte lär påverka någon, kanske inte ens mig själv. Det handlar kanske om att bara göra sitt val, välja inriktning i livet. Människor förändras av andras exempel.
Hur som helst, nykter är en himla skön känsla!
Idag har på sina sätt varit en ganska produktiv dag, har fått en hel del gjort, tvätt, städning, plugg och orgelövning!
Snart sova!
Kim Baung
Och på sitt sätt vet jag att raljerande över alkohol inte lär påverka någon, kanske inte ens mig själv. Det handlar kanske om att bara göra sitt val, välja inriktning i livet. Människor förändras av andras exempel.
Hur som helst, nykter är en himla skön känsla!
Idag har på sina sätt varit en ganska produktiv dag, har fått en hel del gjort, tvätt, städning, plugg och orgelövning!
Snart sova!
Kim Baung
Det här med pengar
Jag har mer och mer börjat uppmärksamma mitt beroende av ekonomiska medel.
Efter studenten har jag under de flesta perioder haft någorlunda gott om jobb och därav ofta haft det väldigt bra ekonomiskt. Många av de dagar som passerat sedan min studentdag har jag kunnat känna mig ganska fri i att köpa vad som fallit mig in, har jag velat haft någonting så har brist pengar få gånger varit något problem eftersom jag ofta haft bra med cash på mitt sparkonto. Under de senaste månaderna sedan jag började plugga har jag dock många gånger känt att plånboken inte är lika tjock som den en gång var. Detta har blivit särskilt tydligt just på den sista tiden då jag för första gången på väldigt länge har hamnat i situationer då jag fått lov att avstå saker som t.ex. en kebabtallrik för att ekonomin inte tillåter. Detta är ganska främmande för mig men inte nödvändigtvis något negativt. Genom att jag så många gånger kunnat köpa precis vad jag vill har jag inte riktigt reflekterat över det här med pengar och än viktigare, jag har inte funderat ordentligt över VAD som är det viktigaste av det man kan köpa för pengar. Jag har kunnat köpa det mesta och inte riktigt behövt gradera VAD av allt det jag köpt som verkligen varit viktigt. Nu med en mer snäv ekonomi måste jag prioritera och prioritera bort och jag måste säga att det känns väldigt nyttigt.
(Vill bara lägga in en parentes och säga att jag inte på något sätt med detta inlägg vill skryta över att jag haft bra med pengar och därav ser mig som någon bra eller viktigt person på grundval av det. Detta inlägg handlar om prioriteringar, inställning och förhållande till pengar).
På något sätt tror jag att mitt välstånd gjort mig lite blind för det viktiga i livet. Nu förstår jag att det viktiga i livet inte är att kunna köpa en schysst systemkamera, det viktiga just nu är att kunna få i sig mat och ta mig till skolan (jag menar inte att jag lever på svältgränsen).
Och även om jag tycker att denna situation är en nyttig erfarenhet så tycker jag givetvis att det är lite jobbigt att behöva prioritera och då är det lätt att börja tänka på dem som verkligen lever i verklig fattigdom. Det jg just nu upplever som en trängd ekonomi skulle av många människor på denna jord uppfattas som en förmögenhet som ger många förutsättningar.
Och så tänker jag på uttrycket/begreppet "ekonomiskt oberoende". I vår kultur betyder det generellt (som jag förstått det) att kunna köpa vilken vara eller tjänst som helst utan att tiita på prislappen. Men ekonomiskt oberoende skulle ju också kunna betyda något långt mer positivt, nämligen att leva ett liv där plånboken varken sätter vilkoren, gränserna eller skapar avsaknad av gränser. Att leva på pengarnas premisser måste väl någonstans vara att göra sig slav under pengen? Och med det menar jag givetvis inte att vi ska fixa kreditkort och bara handla vad vi vill utan att bry oss om konsekvenserna utan mer om att söka det djupa i livet som inte pengar kan köpa, gemenskap och vänner (i de fall man inte köper sin gemenskap och sina vänner som vissa tyvärr ibland måste göra för att alls kunna få del av dessa i en sjuk värld). Att kunna njuta av livet och att se pengar som en bonus som kanske kan öppna några fler dörrar men där avsaknad av pengar inte på något sätt måste betyda att livet i sig är fattigt.
Om pengar i för stor omfattning får styra vår vardag så kommer vi att må dåligt till slut. Att kunna leva ett rikt liv trots att man inte har massor med pengar det är för mig att vara "ekonomisk oberoende" på ett positivt sätt och jag tror också att denna form av oberoende på sitt sätt är lättare (men på sitt sätt också svårare eftersom det handlar om att ändra inställning) att nå.
Det blir många ord ikväll... Hoppas att jag på något sätt lyckats få fram mina tankar ändå!
Snart sovdags!
Kim Baung
Efter studenten har jag under de flesta perioder haft någorlunda gott om jobb och därav ofta haft det väldigt bra ekonomiskt. Många av de dagar som passerat sedan min studentdag har jag kunnat känna mig ganska fri i att köpa vad som fallit mig in, har jag velat haft någonting så har brist pengar få gånger varit något problem eftersom jag ofta haft bra med cash på mitt sparkonto. Under de senaste månaderna sedan jag började plugga har jag dock många gånger känt att plånboken inte är lika tjock som den en gång var. Detta har blivit särskilt tydligt just på den sista tiden då jag för första gången på väldigt länge har hamnat i situationer då jag fått lov att avstå saker som t.ex. en kebabtallrik för att ekonomin inte tillåter. Detta är ganska främmande för mig men inte nödvändigtvis något negativt. Genom att jag så många gånger kunnat köpa precis vad jag vill har jag inte riktigt reflekterat över det här med pengar och än viktigare, jag har inte funderat ordentligt över VAD som är det viktigaste av det man kan köpa för pengar. Jag har kunnat köpa det mesta och inte riktigt behövt gradera VAD av allt det jag köpt som verkligen varit viktigt. Nu med en mer snäv ekonomi måste jag prioritera och prioritera bort och jag måste säga att det känns väldigt nyttigt.
(Vill bara lägga in en parentes och säga att jag inte på något sätt med detta inlägg vill skryta över att jag haft bra med pengar och därav ser mig som någon bra eller viktigt person på grundval av det. Detta inlägg handlar om prioriteringar, inställning och förhållande till pengar).
På något sätt tror jag att mitt välstånd gjort mig lite blind för det viktiga i livet. Nu förstår jag att det viktiga i livet inte är att kunna köpa en schysst systemkamera, det viktiga just nu är att kunna få i sig mat och ta mig till skolan (jag menar inte att jag lever på svältgränsen).
Och även om jag tycker att denna situation är en nyttig erfarenhet så tycker jag givetvis att det är lite jobbigt att behöva prioritera och då är det lätt att börja tänka på dem som verkligen lever i verklig fattigdom. Det jg just nu upplever som en trängd ekonomi skulle av många människor på denna jord uppfattas som en förmögenhet som ger många förutsättningar.
Och så tänker jag på uttrycket/begreppet "ekonomiskt oberoende". I vår kultur betyder det generellt (som jag förstått det) att kunna köpa vilken vara eller tjänst som helst utan att tiita på prislappen. Men ekonomiskt oberoende skulle ju också kunna betyda något långt mer positivt, nämligen att leva ett liv där plånboken varken sätter vilkoren, gränserna eller skapar avsaknad av gränser. Att leva på pengarnas premisser måste väl någonstans vara att göra sig slav under pengen? Och med det menar jag givetvis inte att vi ska fixa kreditkort och bara handla vad vi vill utan att bry oss om konsekvenserna utan mer om att söka det djupa i livet som inte pengar kan köpa, gemenskap och vänner (i de fall man inte köper sin gemenskap och sina vänner som vissa tyvärr ibland måste göra för att alls kunna få del av dessa i en sjuk värld). Att kunna njuta av livet och att se pengar som en bonus som kanske kan öppna några fler dörrar men där avsaknad av pengar inte på något sätt måste betyda att livet i sig är fattigt.
Om pengar i för stor omfattning får styra vår vardag så kommer vi att må dåligt till slut. Att kunna leva ett rikt liv trots att man inte har massor med pengar det är för mig att vara "ekonomisk oberoende" på ett positivt sätt och jag tror också att denna form av oberoende på sitt sätt är lättare (men på sitt sätt också svårare eftersom det handlar om att ändra inställning) att nå.
Det blir många ord ikväll... Hoppas att jag på något sätt lyckats få fram mina tankar ändå!
Snart sovdags!
Kim Baung
