Två veckor kvar!
Tänk vilket bekräftelsebehov vi människor har, en sådan otrolig längtan efter uppmärksamhet! Vi sitter på fb, lägger upp statuskommentarer som: "Äter jordgubbar". Okej, någon äter jordgubbar, helt normalt, men varför vill vi berätta det för alla kontakter på face? Varför gör vi så? Vem bryr sig egentligen om ifall jag äter jordgubbar just nu? Troligtvis inte någon alls! Men ändå, vi vill att någon ska se oss, att någon ska veta vad vi gör, vill innerst inne att någon ska bry oss om något så trivialt som att vi stoppar röda bär i munnen, njuter av smaken och sväljer! Vill att någon ska bry sig om oss, helst många.
Face är verkligen härligt på många sätt och vis, men jag undrar om det fungerar som något slags substitut för nära relationer! Hellre 700 ytligt bekanta vänner på face eller en riktigt nära vän? Jag hoppas att jag skulle välja det sista!
Läser just nu "Snabba cash" och mår fysiskt illa över den ytlighet som svämmar över hos karaktären JW, även om jag förstår den, viljan att passa in bland de häftiga människorna, dem med mycket pengar, de rika!
Vi lever verkligen i en värld, i ett samhälle där vi delar in människor i olika grupper, olika nivåer. Vissa bättre än andra utifrån vissa kvalifikationer, pengar, utseende, jobb, betyg! Våra prestationer bedöms, inte vilka vi är! Vi försöker passa in (iaf många av oss) i olika givna situationer, vi vet vad som förväntas och böjer oss ofta under dem förväntningarna. Är det fest på gång så klär vi upp oss, beroende på vilka slags människor som ska på festen. Ska man iväg med medelsvensson, så klär man sig därefter, är det lite finare kulturellt folk så klär vi oss efter det, iaf gör ofta jag det! Det är skönt att passa in...
Och någonstans är det pain in the ass att bry sig om något så ovesäntligt som att passa in!
Det måste vara befriande att inte bry sig!
Eller iaf väldigt befriande att bara bry sig om det man har på sig, älska det och skita i vilken situation man befinner sig i!
Börjar nalkas kväll, jag är trött!
Vill ha en orgel här nu!
Kim Baung
Face är verkligen härligt på många sätt och vis, men jag undrar om det fungerar som något slags substitut för nära relationer! Hellre 700 ytligt bekanta vänner på face eller en riktigt nära vän? Jag hoppas att jag skulle välja det sista!
Läser just nu "Snabba cash" och mår fysiskt illa över den ytlighet som svämmar över hos karaktären JW, även om jag förstår den, viljan att passa in bland de häftiga människorna, dem med mycket pengar, de rika!
Vi lever verkligen i en värld, i ett samhälle där vi delar in människor i olika grupper, olika nivåer. Vissa bättre än andra utifrån vissa kvalifikationer, pengar, utseende, jobb, betyg! Våra prestationer bedöms, inte vilka vi är! Vi försöker passa in (iaf många av oss) i olika givna situationer, vi vet vad som förväntas och böjer oss ofta under dem förväntningarna. Är det fest på gång så klär vi upp oss, beroende på vilka slags människor som ska på festen. Ska man iväg med medelsvensson, så klär man sig därefter, är det lite finare kulturellt folk så klär vi oss efter det, iaf gör ofta jag det! Det är skönt att passa in...
Och någonstans är det pain in the ass att bry sig om något så ovesäntligt som att passa in!
Det måste vara befriande att inte bry sig!
Eller iaf väldigt befriande att bara bry sig om det man har på sig, älska det och skita i vilken situation man befinner sig i!
Börjar nalkas kväll, jag är trött!
Vill ha en orgel här nu!
Kim Baung
Kommentarer
Trackback
