Uppe med tuppen

Var precis på väg till Statoil för att bli hämtad av Anna för att åka och hälsa på, på Hammargärdet och träffa alla elever och lärare. Några meter utanför dörren kom jag på att jag var en timme tidig så det var bara att gå tillbaks och nu ska jag försöka få lite plugg gjort innan bilen verkligen kommer:)

So long!

Det är mycket nu...

...och jag tycker väldigt bra om det, även om stressen är ganska påtaglig!

Måste imorgon verkligen göra skolarbete. Sedan jobb i Torshälla församling där jag för tillfället (och förhoppningsvis sedan blir fortsatt arbeteande) arbetar! Behöver verkligen träna en hel del orgelspel, diciplin gäller!

Saknar familjen min, men om ungefär en vecka är dem hemma igen:)

Har idag spelat och sjungit på Robert Mårtenssons minnesstund. Jag kände inte Robert personligen, vet faktiskt inte om vi någonsin träffats, men om jag på något sätt bidrog till att göra minnesstunden minnesvärd så är jag väldigt glad för det! Det var många kända ansikten på plats och mitt i alla andra människors ångest och även i det faktum att det gör ont för en själv att veta att en ung människa gått bort så ställer jag mig frågan; vad är det för mening med detta Gud? Svaret jag kommer fram till är att det faktiskt inte finns någon mening med att en ung människa ska behöva dö, det sista jag tror är att Gud vill att en människa ska behöva dö ung och lämna människor i sorg kvar. Kanske är det så att livet faktiskt ibland tar slut, helt abrupt och att Gud inte vill det, men det sker ändå, kanske är det en risk vi alla har med att vara människor i en värld som är orättvis, i ett liv som många gånger är orättvist. Jag tror inte det finns någon mening med orättvisor och sorger som denna, men kanske måste vi försöka göra något meningsfullt av den fruktansvärda situation som ibland möter oss! Kanske kan vi inte skylla på Gud, kanske är det inte någon idé att skylla på någon annan än Gud heller, kanske handlar det om att inse att vi behöver varandra i livet, att vi behöver dela våra liv i gemenskap. Kanske handlar det om att försöka finna lite frid hos Gud och att lita på att när en människa lämnar vår värld så tar Gud emot denna människa på nästa plats!!

Det var en fin minnesstund, väldigt vacker och känslosam!

Nu, sent på kvällen är det dags för lite mat och sen sömnen!

Förhoppningsvis kommer min älskade J snart:)

Kim Baung


I nattens tidiga timme

Nu är det snart dags att sova!

Idag har varit en härlig, fullspäckad dag! Fika med Anna Jarl, en härlig pianolektion med Veronica och Emelie. Efter det besök hos Martin, Pethra och Axel, verkligen jättetrevligt och det är så himla glädjande att få träffa det underbara, glädjefyllda barnet!

Sedan blev det middag på Harrys med Snadra och Bea, mycket trevligt! Senare dök Mickis upp men jag avrundade ganska tidigt eftersom jag ska upp och iväg på Konfirmanddag imorgon (idag!).

Nu dags för natten:)

God natt!

Drömmar som påminner

De svåraste och jobbigaste drömmarna är egentligen inte dem där när man faller utanför berget, känner hur det kittlar i magen och vet att man faller mot SLUTET, inte heller dem där jag blir jagad av mågot hemskt monster.

De svåraste drömmarna är de som påminner om vad jag gått miste om, dem som gör saknaden så otroligt närvarande och önskan att gjort annorlunda påtaglig.

I natt drömde jag om mitt gamla jobb på Hammargärdets skola, massor av mina elever var där och jag skulle hålla ett avslutningstal där jag ville berätta hur mycket dem betydde för mig. Tyvärr låg en replokal vägg i vägg med rummet där vi satt och det var inte helt lätt att få tyst på eleverna. Mina egna ord stockade sig, för det är inte helt enkelt att klä känslor i ord...

Men saken är den att det nu gått månader sedan jag slutatde på den underbara skolan med de härliga eleverna och trevliga eleverna. Så mycket annat har hänt, saker som upptagit mina tankar, både saker som varit en stor glädje och sådant som varit svårt...

Men det är just nu så otroligt tydligt hur mycket jag saknar mitt jobb på Hammargärdet, all den glädje det skänkte mig, all den saknad det ger!

Alla dessa möten med alla dessa individer... Snart (eller ganska snart iallafall) går Hammargärdet på sommarlov. Det blir nu tydlig att jag måste dit och hälsa på, jag saknar platsen så med alla dess människor och själva atmosfären som nästan går att ta på, en härlig atmosfär. Niorna försvinner snart och jag vill hinna träffa dem som en grupp några gånger till innan det sker!

Jag börjar bli sentimental!

Kim Baung

So many things...

Ja det händer och har hänt en hel del:)

Tentan i Kyrkohistorian gick riktigt bra och så har jag börjat vikariera ute i Torshälla församling, känns jätteskoj och jag hoppas på det bästa och tänker kämpa för det bästa!

Jag och min Jomski har käkat gott ikväll:)

Imorgon ska jag träffa Anna Jarl, sedan är det pianolektion med mina gamla elever, skoj:)

Sedan hem till bror med familj, ska bli riktigt roligt att träffa lilla Axel! Sedan middag med Sandra och Bea, ser framemot en toppendag imorgon och på lördag är det Konfirmanddag i Strängnäs så åker dit med försalingspedagog Eva i Torshälla församling och konfirmanderna:) Förhoppningsvis hinner jag också till bandets spelning i Kloster kyrka lördag kväll!

Söndag blir det orgellektion med Staffi, likaså måndag, behöver verkligen det! Måste upp och ta en ny letar-runda på vinden också för att leta rätt på mina orgelböcker, jag känner mig taggad!

Trivs bra ute i Torshälla, riktigt trevliga arbetskamrater!

Saknar familjen min som befinner sig i Australien!

Snart göra kväll!

So long!

Kim


I can feel it in the air

Jag gillar verkligen nattens timmar. Jag känner mig oftast som mest energisk och handlingskraftig då!

Familjen min är i Australien och jag har lägenheten för mig själv, men jag har tur som har min J boendes här mycket, just ikväll är hon dock hemma och jag spenderar natten med mina tankar och dricker grönt te ur min nya fina mugg från Indiska.

Det här med att blogga är en aning konfunderande, ska man skriva om sådant som man kan tänka att andra vill läsa om, eller ska man skriva om sådant man själv bryr sig om? Jag älskar att se tillbaks genom åren för att minnas, troligtvis ser jag det som viktigare än att andra ska intressera sig för vad det är jag skriver.

Dock är mit problem mången gång att jag har svårt att sålla bland tankarna för att plita ner något ordentligt sammanhängande.

På sista tiden har jag börjat fundera mer och mer på ytligheten i samhället (vilket jag redogjort för tidigare, för inte så länge sedan). Med ytlighet kan så mycket menas, men jag har svårt att klämma in något särskilt positivt i ordet. Det är skrämmande och tröttsamt hur mycket jag faktiskt bryr mig om min egen yta. Ibland får jag impulser och bestämmer mig för att inte fästa så stor vikt vid ytan, jag låter skägget växa (dock är det ibland just ytligheten som gör detta), men tar bort det illa kvickt om jag inte tycker det passar i ett särskilt sammanhang. Hur som helst, jag får inte riktigt någon ordning på reflektionerna kring ytlighet så jag hoppar till något annat.

Jag läste i en av mina nya kursböcker (har precis börjat med systematisk teologi) nyligen ett citat som löd ungefär: "Om Gud är Gud så behöver inte Gud försvaras". Tänker jag tillbaks i tiden så vet jag att jag mången gång varit Guds lille vapendragare i olika diskussioner. Jag har försökt försvara Honom från angrepp från andra människor, givetvis för att jag velat ge människor en annan infallsvinkel än den dem har, men också för att jag kanske ibland också tagit en angrepp mot Gud som ett angrepp mot mig själv, kanske har det faktiskt hänt att jag för att försvara mig själv har försvarat Gud. Jag vet inte riktigt, jag är lite snurrig i detta ämne med just nu. Hursomhelst. Kanske ser inte Gud det som människans viktigaste uppgift att försvara Honom från mänskliga angrepp, nej troligtvis inte, det skulle någonstans göra Gud mindre än vad Han är. Långt viktigare än att vara Guds vapendragare i abstrakta, filosofiska diskusioner där vi tänker oss Gud som någon extern kraft i tillvaron så tror jag att Gud vill att vi ska vara de utsattas försvarare, de minstas försvarare, dessa som Jesus ser som sina bröder (och systrar också givetvis). Vi kan visa vad Gud är (givetvis inte på ett fullkomligt sätt då endast Gud är fullkomlig) och hur Gud är genom att leva så som Han önskar oss att leva. Det viktiga är inte att vi ger oss in i diskussioner med människor som redan bestämt sig för att vara emot oss, blir dessa människor Kristna så lär det inte bero på att vi överbevisat dem i någon slags debatterande diskussion. Det viktiga är att vi genom hur vi är och våra handlingar visar vem som är Herre i vårt liv. Jesus sa åt sina lärjungar: "Om ni älskar varandra så kommer folk se att ni är mina lärjungar".

Självklart ska vi försöka vinna människor för Kristus men detta tror jag görs bäst genom gärningarnas språk och inte genom att försöka bevisa Guds existens för människor genom diskussion.

Och vi måste komma ihåg att det primära är att vi låter Kristus vinna oss till sig. När Han har gjort det så är det min förhoppning att vi vill fortsätta vinna vidare.

Det är verkligen roligt att läsa teologi, så många nya tankar föds, nya perspektiv. Förhoppningsvis fördjupas min tro och blir mer äkta.

Min bön i natt är att Du Herre ska vinna oss till Dig, låta oss lära känna Dig, Du som redan känner oss bättre än vi själva gör. Att vi ska komma nära Dig och våga leva uppriktigt för Dig i glädje och frimodighet. Och om någon skulle störas på att jag inlemmar andra i denna bön så ber jag bönen i alla fall för mig själv! Amen!

Och våren är här och det är något att glädjas över!

Imorgon kväll kommer J till mig<3

Kolonin

Jag längtar till varma sommardagar, till att sitta under ett parasoll mitt ibland grönskan! Jag längtar efter lugn i stormen.

Solen skiner utanför, det är glädje, det är egentligen mycket som är glädje just idag tror jag.

Och alla tråkigheter kommer nog att lösas en dag, och annars får vi leta lugnet i stormen.

Ja, dags att ta en härlig dusch nu tror jag, en fullspäckad eftermiddag och kväll står på schemat :)

Och kärleken övervinner allt :)

Kim Baung

 


Att tvinga viljan?

På sitt sätt vill jag bara sitta här och inte göra något alls. På ett annat sätt vill jag ta mig ut på en promenad i det vackra vårvädret och sedan umgås med min bok om Systematisk teologi i flera timmar.

Imorse när jag vaknade var tanken att jag skulle besökt mässan i Kloster, men jag fann det mer tilltalande att somna om och strunta i mässan, det blev alltså inte riktigt som planerat eller önskat (även om att somna om uppenbarligen var precis vad jag ville)

"Anden vill men kroppen är svag"

Jag tänker inte låta solen gå ner utan att första ha fått njuta av den och sen ska jag banne mig läsa kursboken min!

So long!


Det är på natten livet lever ut!

Snart dags att bege sig mot sömnen! Lördagen var en bra dag, middag med familjen och så Midnattsmässa i Kyrkan. Avslutade på Kebabhuset med Emelie och Frida, nattkäk är aldrig fel!

Lite för mycket tankar och energi för att riktigt vilja lägga mig ännu! Så jag njuter av kvällen med Orsa Spelmän och John Mayer.

"All the vampires are walking through the walley"

Troligtvis blir det en bra söndagskväll, hoppas på det bästa som alltid :)

Och jag har ett stort påskägg till Dig, så när Du vill så får Du det:)

Och jag frågar mig om tankarna och smärtan kommer bara för att allt är på väg åt rätt håll eller om dem är tecken på att något är fel!

Jag behöver träffa H-C, behöver träffa Lars, vill träffa Dig!

Josh Groban is the shit!

So long!

Ifrågasatt

Det kan vara skönt att få sitt handlande ifrågasatt, särskilt när man vet att man handlat fel. För att vakna upp kan det vara gott att någon verkligen skäller...

...men när du gick över gränsen, när du gjorde valet att göra detta till ytlighet och personangrepp, då förlorade du din värdighet och du sjönk i mina ögon. Och för din skull så hade jag önskat att du inte gjort det, inte för min skull. Jag hade önskat att du vore bättre än jag, att du skulle behållt värdigheten istället för att slänga bort den på detta!

Men du gjorde ditt val, och kanske kan det komma något riktigt bra ur detta! Skärpning och frihet!

Ha ett bra liv!


RSS 2.0