Drömmar som påminner
De svåraste och jobbigaste drömmarna är egentligen inte dem där när man faller utanför berget, känner hur det kittlar i magen och vet att man faller mot SLUTET, inte heller dem där jag blir jagad av mågot hemskt monster.
De svåraste drömmarna är de som påminner om vad jag gått miste om, dem som gör saknaden så otroligt närvarande och önskan att gjort annorlunda påtaglig.
I natt drömde jag om mitt gamla jobb på Hammargärdets skola, massor av mina elever var där och jag skulle hålla ett avslutningstal där jag ville berätta hur mycket dem betydde för mig. Tyvärr låg en replokal vägg i vägg med rummet där vi satt och det var inte helt lätt att få tyst på eleverna. Mina egna ord stockade sig, för det är inte helt enkelt att klä känslor i ord...
Men saken är den att det nu gått månader sedan jag slutatde på den underbara skolan med de härliga eleverna och trevliga eleverna. Så mycket annat har hänt, saker som upptagit mina tankar, både saker som varit en stor glädje och sådant som varit svårt...
Men det är just nu så otroligt tydligt hur mycket jag saknar mitt jobb på Hammargärdet, all den glädje det skänkte mig, all den saknad det ger!
Alla dessa möten med alla dessa individer... Snart (eller ganska snart iallafall) går Hammargärdet på sommarlov. Det blir nu tydlig att jag måste dit och hälsa på, jag saknar platsen så med alla dess människor och själva atmosfären som nästan går att ta på, en härlig atmosfär. Niorna försvinner snart och jag vill hinna träffa dem som en grupp några gånger till innan det sker!
Jag börjar bli sentimental!
Kim Baung
De svåraste drömmarna är de som påminner om vad jag gått miste om, dem som gör saknaden så otroligt närvarande och önskan att gjort annorlunda påtaglig.
I natt drömde jag om mitt gamla jobb på Hammargärdets skola, massor av mina elever var där och jag skulle hålla ett avslutningstal där jag ville berätta hur mycket dem betydde för mig. Tyvärr låg en replokal vägg i vägg med rummet där vi satt och det var inte helt lätt att få tyst på eleverna. Mina egna ord stockade sig, för det är inte helt enkelt att klä känslor i ord...
Men saken är den att det nu gått månader sedan jag slutatde på den underbara skolan med de härliga eleverna och trevliga eleverna. Så mycket annat har hänt, saker som upptagit mina tankar, både saker som varit en stor glädje och sådant som varit svårt...
Men det är just nu så otroligt tydligt hur mycket jag saknar mitt jobb på Hammargärdet, all den glädje det skänkte mig, all den saknad det ger!
Alla dessa möten med alla dessa individer... Snart (eller ganska snart iallafall) går Hammargärdet på sommarlov. Det blir nu tydlig att jag måste dit och hälsa på, jag saknar platsen så med alla dess människor och själva atmosfären som nästan går att ta på, en härlig atmosfär. Niorna försvinner snart och jag vill hinna träffa dem som en grupp några gånger till innan det sker!
Jag börjar bli sentimental!
Kim Baung
Kommentarer
Postat av: Bea
Förstår känslan av saknad! Mina tre veckor på Rekarnegymnasiet som lärarkandidat i våras var underbara! I höstas insåg jag vad jag saknat och tur var så fortsatte jag mina studier. =)
Tack för igår =)
Big hug!
Postat av: josefine gustavsson 6:an på hammargärdet
taack så enormt mycket för all din glädje du gav oss och all din energi ;) du är den som är mest saknad på vår skola , vi vill ha dig tillbaka som musiklärare (: många kramar josefine och hanna ;)
Postat av: Kim
Tack så mycket Josefine! Dina ord värmer massor!
Bea, du gör helt rätt i att fortsätta studierna! Tack själv för en trevlig kväll!
Trackback
