kimbaung

Och jag tänker göra allt jag förmår, för du är grymt mycket bättre för mig än smärtor, du är helt enkel jävligt bra och jag trivs så himla bra med dig:)

Kanske bara jag förstår, men då förstår iaf någon:)

Det här är bra!

Du är bra<3

Och jag är nog fan också bra!

Klippa sig imorgon:)

/Kim

Och jag har aldrig trott på evig kärlek, att kunna älska någon tiden ut, men vad är det jag önskar egentligen? Att bara ha någon att dela allt med, att inte behöva leta, bara veta och vara helt nöjd med det. Att veta att någon finns där och att jag finns där för någon. Att bli ett, ett kött.

Jag vet inte när jag senast var så här sentimental, det är bara så att människor föder så många känslor och tankar i mig. Allt kommer nu och jag tror att det är bra...

Och någonstans handlar allt detta om mig, men det finns plats för dig, och det finns en plats som behöver dig!

Livrädd är nog bästa beskrivningen för stunden. Paniken är påtaglig och rastlösheten likaså. Jag har nog helt enkelt ingen större kontroll just nu och det skrämmer skiten ur mig. Att släppa kontrollen är kanske vad jag behöver, men måste det skrämma så? Järnet måste väl helt enkelt härdas i elden, kanske är det bäst på det här sättet, kanske Gud vet, kanske att Gud har tänkt och har en plan, jag hoppas på det.

Och jag kan inte sluta tänka på dig...

Det måste stanna någonstans, jag tycker det passar bra här och nu. Nu gör vi på ett nytt sätt, eller jag gör på ett nytt sätt så kan ni fortsätta i gamla spår. Jag kommer att tjäna på det.

Och jag ber för det som ligger framför, att det ska bli något bra.  Saken är den att om två månder är vi kanske båda döda och Gud kommer gråta i sin himmel om vi inte valde möjligheten till kärlek!

Detta är värt ett försök!

Nu ska jag vila!

/Kim Baung

Love is a feeling, give it when I want it, cause I´m on fire, quench my desire, give it when I want it, talk to me woman, give in to me!

Seg dag idag. Vaknade vid två, har hunnit med att gå på Orgelkonsert samt att digga Michael Jackson hemma i lägenheten!

Känner mig inte alls pigg och tror att både sinne och kropp behöver vila snarast.

Dock känner jag glädje och det är en viktig känsla!

Och det är väl med livet som med Guds rike, när man satt sin hand till plogen kan man inte se tillbaks!

Så jag väljer att göra det jag gör och jag står för det valet, vart det än leder mig!

Tack för det här!

/Kim Baung

...eller behövdes inte vändas från början!

Jag är glad, jätteglad faktiskt, så länge man pratar så blir det oftast bra!

Hade tänkt ta en lugn kväll men nu verkar det som om en massa gamla klasskompisar ska ut och röja ikväll så då finns det ju en möjlighet att man hänger på! Förhoppningsvis blir det lugnt ändå!

Av någon anledning så längtar jag till nästa helg!

Wonder why?

Jag vet!

Varför måste allt vända, varför kan inte jag få vara glad mer än en sekund? Varför kan jag aldrig lyckas och bli nöjd? Jag är pisstrött på det här nu. Jag vet inte hur man gör det här, kanske har jag aldrig vetat och jag börjar undra om det ens är värt att försöka, men försöker jag inte så finns det ingenting kvar.

Jag känner inte igen mig själv längre, men jag vet inte om det någonsin funnits något att känna igen!

Jävla piss!

Sentimental skit och tillkortakommanden, ovetskap och jag vet fan inte vad!

Ja ska sanningen fram så känner jag mig inspirerad, detta blandat med en känsla av "Dagen efter".

Sen kväll och tidig morgon. Efter en tur till stationen så gick jag och satte mig på Espresso house och åt frukost. Därefter rörde jag mig hemåt men kände att jag behövde in i Fors Kyrka som ligger på vägen så dit vände jag stegen. Satt mig vid pianot och kände mig uppfylld, sargad, öppen och ärlig.

Fick beröm av en snäll dam som hade blivit berörd av sångerna, jätteroligt faktiskt, man måste våga ta till sig komplimanger.

Sedan kom organisten Sven och skulle träna och jag satt kvar och lyssnade på vacker orgelmusik... och tänkte, överanalyserade och hakade upp mig som vanligt. Jag vet inte varför, men jag kan uppskatta världen som den är en liten stund, men så hittar jag något litet att oroa mig för och så kommer den där demonen som bara vill förstöra. Helt plötsligt tornar ett verklighet upp sig som kanske inte är riktig men som känns alltför verklig.

Och någonstans kanske det bara handlar om att Gud vet, att Gud vet precis allt och att Han har en plan för mitt liv och att Han inte låter mig gå ensam, att Han kommer att hjälpa till att bära alla bördor och visa vägen.

Kanske handlar det någonstans om att släppa taget och veta att Gud bär helt enkelt...

Men det är svårt!

/Kim Baung

Jag kom på mig själv med att tänka på dig (?), och önska ett scenario för helgen. Att du skulle höra av dig och fråga om jag ville va med dig och att jag skulle svara: det finns ingenting jag hellre vill!

För sanningen är att det finns ingenting jag hellre vill än att bara vara nära dig!

Lyckliga är dem som kan säga vad dem känner till dem, dem tänker på!

Tids nog ska du få veta.

/Kim Baung

Jag har svårt att prioritera rätt, vill hellre göra det jag finner roligt än det jag vet behövs. Därför har jag ångest inför morgondagen som är alldeles för fullspäckad med tanke på allt det jag behöver hinna med. Men det får bli så bra som det blir, för bättre blir det helt enkelt inte.

Har nyss ätit hemmagjord pizza här ute i Tomaskyrkan. Innan det hade jag mässa och efter den var Felicia här och sjöng:)

Imorgon ska jag till Hammargärdet, var länge sedan sist p.g.a. sjukdom så det blir säkert kul, hoppas bara att jag orkar upp och att jag känner mig tillräckligt frisk.

Jag längtar efter dig!

/Kim Baung

?

Vi behöver alla någon som lyssnar till oss och vill förstå och hjälpa. Jag ska snart träffa min "någon". Jag tror att denna människa vet mer om mig än någon annan människa på denna jord, och jag är honom och Gud tacksam för att han finns.

Facebook gav mig nyss en anledning till ett leende, hoppas jag, tackar jag för!

Okej en ny vecka nu. Har ätit en lunch med Magnus idag. Ska jobba för första gången på en och en halv vecka ikväll och det känns ganska konstigt, förhoppningsvis blir det bra.

Är på jakt efter en cd-spelare, längtar efter musik och har fastnat för Sarah Brightman, opera kan vara fantastiskt vackert.

Nu ska jag iväg, so long!

/Kim Baung

Sådärja. Tillräckligt mycket av det goda (varför ihärdar vi med att kalla "det" "det goda" när det i sanning är det onda och måendet dagen efter är lika ont det. Känns ganska bra ändå. Har inte hunnit med fest på länge och nu har jag fått så att jag är nöjd ett bra tag framöver skulle jag tro.

Frågan är bara hur kul det är att träffa sina gamla elever på krogen, tänkt vad tiden gick fort. För ett år sedan behövde man inte oroa sig för att stöta  ihop med dem, men nu är dem överallt. Man får ta det på ett kul sätt. Vi ryms väl alla på samma jord, eller krog?!

Tyvärr är ju krogen full av en hel del andra drägg som man helst skulle slippa träffa. Usch förlåt, nu spyr jag över folk, det är inte snällt.

Nu ska jag sätta mig och kolla igenom en massa gamla blogginlägg, det brukar kunna locka fram intressanta känslor.

Sedan blir det film, I´m tired!

Det blev sent igår men snart är festen igång igen.

Jaja. Den här kvällen blir kanske bra, förhoppningsvis!

So long!

Och varje gång jag drömmer om dig och allt det som påminner om dig så minns jag en tid som jag i efterhand älskar men som jag aldrig lärde mig uppskatta när den ägde rum. Kanske kommer det att bli en känslosam kväll nu, redan dagen hitills har varit full av känslostormar med mina mått mätt.

Och varför älskade jag dig inte när tiden var inne, då hade kanske hela mitt liv sett annorlunda ut nu. Jag kommer på mig själv med att önska just detta, att kärleken skulle tagit rikligt med plats. När jag ser dig ser jag glädje, när jag ser inåt ser jag melankoli. Det var så länge sedan nu, men när dessa drömmar tar plats känns det som om vår tid var igår. Jag gissar att Gud vill säga mig något med att fästa tankarna på dig och jag gissar att Han lyckas väl. Och jag uppskattar insikter även när dem kommer allt försent och när dem gör väl så ont.

Do you remember our sweet december.
You sat by my side, next to the window,
and in the night, next to the pillow.

Och jag saknar allt det som påminner om dig och den känsla som påminner om mig själv. Jag saknar det jag trodde mig inte vilja ha, allt det som jag nu önskar så starkt, men jag är rädd att tiden kanske är förbi.

Du sträckte ut din hand en gång och gav möjligheten att försöka igen, men jag var inte redo då, nu när jag är redo är jag rädd att den handen är tillbakadragen sedan länge.

Du var det bästa som hänt mig på det sättet, och du var värd allt gott! Någonstans hoppas jag att du får allt det du är värd, även om jag inte är den som ger.

Och jag hoppas och ber att möjligheten kommer igen och att allt går väl och att den glädjen uppstår som överskuggar alla nederlag och alla ledsna minnen.

Och jag önskar att alla ledsna minnen i den glädjen får förvandlas till glädje över det som var och att vi båda kan vara lyckliga på denna jord tillsammans.

Jag måste helt enkelt förlita mig på min Gud, att Han kan fylla alla hål och förvandla min klagosång till dans. Att Han är den mirakelgud som jag så väl behöver.

Så fyll mig med glädje igen och gör mig hel!

/Kim Baung

Det var verkligen längesedan sist. Ärligt talat har jag inte känt något större behov av att få skriva av mig. Nu gör jag det för att jag behöver det.

Livet känns bra, jag tror att det är känslan av en ny tid som är i antågande som sprider glädjen. Jag tror att det är nya saker som händer, nya saker jag vill ska hända, gamla människor och nya människor. Några få, men viktiga insikter.

Allteftersom förstår man vad som gör livet betydelsefullt, vad man längtar efter och vad man verkligen behöver. Det går inte att blunda bara för att man vill det. Sanningen är den att världen och man själv är vackrare när man håller ögonen öppna.

Idag såg jag snöflingor falla, det gjorde mig faktiskt väldigt glad. Jag längtar ärligt efter jul, snö, värme, familj, apelsiner med nejlikekärnor i, människor, kärlek, kyrka, vänner, nya bekanskaper och gemenskap.

Jag gissar att min sentimentala ådra är ännu mer tydlig just nu eftersom jag haft minimal kontakt med människor sedan i söndags eftersom jag varit sjuk. Jag behöver verkligen mänsklig kontakt.

Just ja, i helgen var det Allahelgonaläger på Stjärnholm för Svenska Kyrkans Unga. Det var ett trevligt läger och jag är Gud tacksam för den tid jag var alert och pigg. Tyvärr åkte jag på något virus under lördagen och var mestadels däckad från lördag lunch. Visst hade det säkert sina fördelar, men det fanns så mycket jag ville uppleva med alla fantastiska människor men istället stämde jag träff med kudden och underliga feberdrömmar.

På lördagens kväll uppbådade jag iaf de krafter jag hade och tog mig till Stjärnholms kyrka för att spela i vår kvällsgudstjänst, jag trodde knapt att jag skulle klara av det men när jag väl tagit plats vid pianot var det fantastiskt att känna hur kraften bar, jag gissar att Gud förstod det värdefulla i en någorlunda pigg pianist och lät sin gode Ande fylla mig med kraft. Kanske är det så att när man väl fäster sina ögon på Jesus och sitt fokus på Gud så försvinner dem små problemen och Guds härlighet tar sin boning i en.

Nu är det onsdag och jag har tagit mig upp till kyrkan för att få lite kontakt med omvärlden (min egen dator är typ kraschad och jag har ännu inte tagit mig för att ta hand om den, men det kommer). För en vecka sedan åkte jag och Sandra till Uppsala och Livets Ord, tyvärr blev det en besvikelse detta år, men jag kom hem med en massa fint Iittala-porslin vilket får räknas som nog så gott. Utöver detta fick jag ju också umgås med min goda vän en hel dag!

På fredag är det födelsedagsfest som gäller och jag hoppas att jag är kry till dess så att man kan delta i festligheterna. Har till och med tänkt ut vad käre Staffi ska få.

Sitter här och lyssnar på TATU All the things she said, där kan man helt klart säga nostalgi. Tänk vad livet har gått fort hitills. Det känns som om det var igår vi satt ute på Monäro och hade konfirmandläger, det var mitt första år som konfirmandledare. Det var snart 7 år sedan, shit! Jag har däremot försökt övertala mig själv att blicka tillbaks är inte rätta sättet att bli lycklig, det bästa sättet är att göra det bästa av den tid som är nu och jag är ganska hoppfull om att det kommer att bli bra.

Jag har sagt upp min lägenhet och bestämt (ja iallafall beslutat) vad jag vill göra dem närmsta åren. Jag tänker försöka och jag tänker be Gud om hjälp, kraft och ledning. Jag tror att det är dags för ett nytt kapitel, jag längtar så efter ett nytt kapitel.

Och mest av allt längtar jag så efter kärlek!

/Kim Baung