kimbaung

Livrädd är nog bästa beskrivningen för stunden. Paniken är påtaglig och rastlösheten likaså. Jag har nog helt enkelt ingen större kontroll just nu och det skrämmer skiten ur mig. Att släppa kontrollen är kanske vad jag behöver, men måste det skrämma så? Järnet måste väl helt enkelt härdas i elden, kanske är det bäst på det här sättet, kanske Gud vet, kanske att Gud har tänkt och har en plan, jag hoppas på det.

Och jag kan inte sluta tänka på dig...