Val och väntan
Den oändliga friheten ligger inte i den obegränsade valfriheten utan i avsaknaden av val. Sant fria är vi först när vi inte ser några valmöjligheter, utan är så överlåtna till Guds omsorg och ledning att varje reaktion sker automatiskt och överväganden för vårt handlande är överflödiga. Är det högsta goda att i varje situation fråga sig vad Jesus skulle gjort eller att ständigt söka låta Jesus så ta plats i vårt hjärta och förstånd att Han blir den som handlar i oss?
Vissa dagar består av givande möten. Det kan vara möten med livs levande människor men också möten med andra själar som länge varit döda eller som vi aldrig kommer att möta ansikte mot ansikte, men som talar till oss genom litteratur, konst, musik etc. Idag har varit en sådan där dag, en givande dag, en dag jag vill tacka för! Så tack!
Jag läser just nu en bok av Simone Weil: "Väntan på Gud". Rent temamässigt skulle den passat klockrrent under adventstiden, men hela livet handlar ju faktiskt om en väntan på Gud, både en väntan på Honom i detta liv och en väntan i detta liv på det nästkommande där vi tror att vi skall möta Honom ansikte mot ansikte.
Att söka Gud tror jag är en mycket rimlig reaktion för den människa som upplever längtan efter Gud. Vi ber, söker vägledning, läser litteratur, aktiverar oss. Kanske hör vi bibelordet i bakgrunden: "Den som söker finner...". Allt detta tror jag är viktiga beståndsdelar i en väntan på Gud men det finns en risk att vi missar den passiva aspekten, den som innebär att vi stillar oss och söker lyssna, att vi tålmodigt väntar, att vi rensar ut och öppnar oss. Frågan är om någon enda av oss kan finna Gud i egentlig mening. Gud är inte ett objekt gömt på någon plats som människan genom egen förmåga kan leta rätt på. Om vi finner Gud så sker det genom att Han låter sig finnas och i vilket fall som helst verkar det mer troligt att det är Han som finner oss.
Att "Gud finner oss" består inte i att Han efter mycket letande lyckas lokalisera vår position på kartan. Gud vet självklart vart någonstans vi befinner oss och Han står redan och knackar på dörren till vårt hjärta. "Gud finner oss" i den stund vi upptäcker att Han står där och knackar och släpper in Honom.
Några kloka ord från Simone Weil:
"Det är inte min sak att tänka på mig.
Min sak är att tänka på Gud.
Det är Guds sak att tänka på mig"
K
Vissa dagar består av givande möten. Det kan vara möten med livs levande människor men också möten med andra själar som länge varit döda eller som vi aldrig kommer att möta ansikte mot ansikte, men som talar till oss genom litteratur, konst, musik etc. Idag har varit en sådan där dag, en givande dag, en dag jag vill tacka för! Så tack!
Jag läser just nu en bok av Simone Weil: "Väntan på Gud". Rent temamässigt skulle den passat klockrrent under adventstiden, men hela livet handlar ju faktiskt om en väntan på Gud, både en väntan på Honom i detta liv och en väntan i detta liv på det nästkommande där vi tror att vi skall möta Honom ansikte mot ansikte.
Att söka Gud tror jag är en mycket rimlig reaktion för den människa som upplever längtan efter Gud. Vi ber, söker vägledning, läser litteratur, aktiverar oss. Kanske hör vi bibelordet i bakgrunden: "Den som söker finner...". Allt detta tror jag är viktiga beståndsdelar i en väntan på Gud men det finns en risk att vi missar den passiva aspekten, den som innebär att vi stillar oss och söker lyssna, att vi tålmodigt väntar, att vi rensar ut och öppnar oss. Frågan är om någon enda av oss kan finna Gud i egentlig mening. Gud är inte ett objekt gömt på någon plats som människan genom egen förmåga kan leta rätt på. Om vi finner Gud så sker det genom att Han låter sig finnas och i vilket fall som helst verkar det mer troligt att det är Han som finner oss.
Att "Gud finner oss" består inte i att Han efter mycket letande lyckas lokalisera vår position på kartan. Gud vet självklart vart någonstans vi befinner oss och Han står redan och knackar på dörren till vårt hjärta. "Gud finner oss" i den stund vi upptäcker att Han står där och knackar och släpper in Honom.
Några kloka ord från Simone Weil:
"Det är inte min sak att tänka på mig.
Min sak är att tänka på Gud.
Det är Guds sak att tänka på mig"
K
Kommentarer
Trackback
