Du är unikum
Kristus! Med Ditt namn på mina läppar vill jag vakna,
och låta Din kärlek fördriva all min kärlekslöshet!
Att sova med nerdragna persienner är liktydigt med en större risk att missbedöma vad tiden är när man slår upp ögonen på morgonen. Jag tänke nog att klockan kunde vara 08.00 eller strax därefter när jag vaknade idag. Det gjorde mig glad. Jag tänkte tyst smyga ut och gå en promenad och låta Emma fortsätta sova. Snart insåg jag att klockan var lunchtid men jag valde ändå att sätta på mig skorna och gå ut på en promenad i snövädret med vacker musik i lurarna.
År 2011 är slut. Någon bestämde för länge sedan vilken dag på året som skulle vara den sista i årscykeln och den första. Det är någon rituellt eller mytiskt över deta hela. När tolvslaget slår så skålar vi och skjuter raketer. Igår såg jag människors livslust brinna på himlen, eller kanske var det främst festlust som tog sig uttryck i för saken tillhörande attiraljer. Jag såg samtidigt tecken på himlen vittna om hur vilse vi är. Det finns tid för fest, självklart, men för många av oss har vår fest blivit det enda existerande. I en kokong lever vi, där vi satt upp lakan för fönstren. Lakanen sitter inte där för att hindra från insyn, i vår del av världen tycker vi mycket om att visa upp vår välgång. Lakanen skyddar oss istället från att se ut till den mycket större värld som finns utanför kokongen, den värld som är mycket större än vårt skyddade sammanhang och som skriker efter det vi med näbbar och klor, rationaliseringar och egenintresse söker skydda.
Jag försöker lära mig själv att inte förakta. Jag vill i alla fall inte förakta någon annan. Därför: tecknen på himlen vittnar mot mig och påminner mig om min synd och bortvändhet.
Det som jag tar för självklara handlingsmönster och livsmönster är ofta djupt orimliga! Politiskt korrekt är jag gärna, men mitt i all min korrekthet missar jag alla de synder som legitimeras av världsliga system men som förklarats av Gud!
K
och låta Din kärlek fördriva all min kärlekslöshet!
Att sova med nerdragna persienner är liktydigt med en större risk att missbedöma vad tiden är när man slår upp ögonen på morgonen. Jag tänke nog att klockan kunde vara 08.00 eller strax därefter när jag vaknade idag. Det gjorde mig glad. Jag tänkte tyst smyga ut och gå en promenad och låta Emma fortsätta sova. Snart insåg jag att klockan var lunchtid men jag valde ändå att sätta på mig skorna och gå ut på en promenad i snövädret med vacker musik i lurarna.
År 2011 är slut. Någon bestämde för länge sedan vilken dag på året som skulle vara den sista i årscykeln och den första. Det är någon rituellt eller mytiskt över deta hela. När tolvslaget slår så skålar vi och skjuter raketer. Igår såg jag människors livslust brinna på himlen, eller kanske var det främst festlust som tog sig uttryck i för saken tillhörande attiraljer. Jag såg samtidigt tecken på himlen vittna om hur vilse vi är. Det finns tid för fest, självklart, men för många av oss har vår fest blivit det enda existerande. I en kokong lever vi, där vi satt upp lakan för fönstren. Lakanen sitter inte där för att hindra från insyn, i vår del av världen tycker vi mycket om att visa upp vår välgång. Lakanen skyddar oss istället från att se ut till den mycket större värld som finns utanför kokongen, den värld som är mycket större än vårt skyddade sammanhang och som skriker efter det vi med näbbar och klor, rationaliseringar och egenintresse söker skydda.
Jag försöker lära mig själv att inte förakta. Jag vill i alla fall inte förakta någon annan. Därför: tecknen på himlen vittnar mot mig och påminner mig om min synd och bortvändhet.
Det som jag tar för självklara handlingsmönster och livsmönster är ofta djupt orimliga! Politiskt korrekt är jag gärna, men mitt i all min korrekthet missar jag alla de synder som legitimeras av världsliga system men som förklarats av Gud!
K
Kommentarer
Trackback
