Abstrakt tanke och konkret handling
Jag sitter här och läser och läser. Försöker strukturera informationsmassan och pränta ner någon överskådligt, träffande och sammanfattande. Uppgiften är spännande och utmanande, men samtidigt tröttande och frustrerande. Kunskap, kunskap, kunskap...
Efter reformationen på 1500- och 1600-talet kom en period som inom kyrkohistorien kommit att kallas den "knastertorra ortodoxin". Ortodoxi handlar om "rätt lära" och då många nya kyrkoriktningar bildades efter brytningen med den romersk-katolska kyrkan så var det för dessa viktigt att formulera vad den rätta läran var, särskilt i förhållande till mycket av det som man ansåg vara fel i den romersk-katolska läran. Anledningen till att denna period kom att benämnas just den knastertorra ortodoxin berodde på att teologerna fastnade just i lärofrågor, i doktrin och formuleringar. Plötsligt började folk undra vart hjärtat hade tagit vägen... Man började fråga efter ortopraxi, nämligen "rätt handlande".
Kristet liv handlar inte bara [kanske inte ens särskilt mycket] om tro på lärmomässiga påståenden, även om dessa givetvis är normativt viktiga för den kristnes liv. Kristet liv handlar om efterföljelse, att handla på det sätt som Mästaren gjorde, nämligen att söka "rätt handlande". Att äga kunskap är fantastiskt men om vi fastnar i reflektionen kring ortodoxi så har vi inte särskilt mycket vunnit, utan kanske mer förlorat då vi kommer få lov att säga till den Herre vi bekänt: "Vi visste vad rätt var, men sökte inte leva ut det".
Jag ägnar idag min tid åt studier, åt teoretiska resonemang. Idag har jag också sett någon som i praktiken utövar omvårdnad om medmänniskor. För tillfället känner jag mig en aning knastertorr...
K
Efter reformationen på 1500- och 1600-talet kom en period som inom kyrkohistorien kommit att kallas den "knastertorra ortodoxin". Ortodoxi handlar om "rätt lära" och då många nya kyrkoriktningar bildades efter brytningen med den romersk-katolska kyrkan så var det för dessa viktigt att formulera vad den rätta läran var, särskilt i förhållande till mycket av det som man ansåg vara fel i den romersk-katolska läran. Anledningen till att denna period kom att benämnas just den knastertorra ortodoxin berodde på att teologerna fastnade just i lärofrågor, i doktrin och formuleringar. Plötsligt började folk undra vart hjärtat hade tagit vägen... Man började fråga efter ortopraxi, nämligen "rätt handlande".
Kristet liv handlar inte bara [kanske inte ens särskilt mycket] om tro på lärmomässiga påståenden, även om dessa givetvis är normativt viktiga för den kristnes liv. Kristet liv handlar om efterföljelse, att handla på det sätt som Mästaren gjorde, nämligen att söka "rätt handlande". Att äga kunskap är fantastiskt men om vi fastnar i reflektionen kring ortodoxi så har vi inte särskilt mycket vunnit, utan kanske mer förlorat då vi kommer få lov att säga till den Herre vi bekänt: "Vi visste vad rätt var, men sökte inte leva ut det".
Jag ägnar idag min tid åt studier, åt teoretiska resonemang. Idag har jag också sett någon som i praktiken utövar omvårdnad om medmänniskor. För tillfället känner jag mig en aning knastertorr...
K
Kommentarer
Trackback
