Vad får definiera oss?
Att leva i Sverige idag är för många att leva i en konsumtionskultur där det varken råder brist på utbud eller valmöjligheter! Mitt i denna kultur bor det individer som har präglats av det samhälle som lärt dem att man själv utifrån den stora marknaden måste plocka ihop de varor som ska få definiera en, skapa ens identitet. Eftersom utbudet och valmöjligheterna i princip är obegränsade så blir detta för många ett heltidsjobb. Oftast har individen något slags mönster för själva konsumtionen (ofta pådyvlat av någon proffstyckare) men själva arbetet måste ändå utföras, vad passar in, vad måste bort? Mitt i alla listor av hissningar och dissningar kanske somliga ser den individualistiska subjektivitetens genombrott och glädjer sig (friheten sitter ju i att det är min egen känsla och mitt eget tycke som styr allt, och om alla får vara sådär "härligt" fria så har ju också jag rätt att användamig av den möjligheten), andra kanske ser den individualistiska subjektiviteten som ett väl promotat uttryck frenetiskt använt för att kunna täcka det faktum att marknadskrafterna har oss i sin hand, att många av oss helt enkelt är slavar under uppenbara men för oss subliminala påverkanskrafter. "Man vill ju liksom ha de vita lurarna till sin iPhone"? Ja kanske vill man faktiskt det, men varför vill man faktiskt det?
Någon vill faktiskt få sin vilja igenom och lyckas få oss att känna att vi måste få vår "vilja" igenom för att nå lyckokänslor. Storföretagen vill tjäna stora pengar och de lyckas ofta göra det genom en fantastiskt kreativ marknadsföring. Idag säljer man ju ofta en "livsstil". Denna byggs genom konumtion av olika "livsstilsprodukter". Vilken stil tycker man om? Är det American preppy som gäller, bohem eller något av de andra alternativen? Är man den sportiga typen eller en som vill signalera rikedom och framgång (är det då brat som gäller även om många verkar ha tröttnat på backslick nuförtiden)?
Valen är så många och vi är så otroligt utelämnade åt oss själva. Somliga skulle vilja kalla det frihet (särskilt storbolagen skulle jag tro) men jag själv känner en trötthet över denna förbannelse. Vad krävs för att jag ska passa in, vilka koder måste jag följa?
Främst av allt, vems vilja vill jag lyda?
I Bibeln talas det många gånger om Guds vilja. Hur många känner inte igen orden: ...låt Din vilja ske...? Kanske får denna korta mening många att sätta i halsen? Vadå låta någon annans vilja ske? Det är ju MIN vilja som ska ske! Men om vi då för en stund reflekterar kring att flera av oss springer storbolagens viljeärenden ständigt och jämt så kanske vi förstår att vår vilja också påverkas av andras viljor. Om vi ser till aktieägarna i många storbolag? Hur många av dem önskar inte tjäna så stora pengar som möjligt, så snabbt som möjligt och med noll intresse i vad kostnaden för omvärlden blir (miljöpåverkan, dåliga löner och arbetsvilkor). Idag verkar det ju dock bli allt mer inne att tänka ekologisk och utifrån vad som är hållbart för miljön. Kom denna mentalitet in i storbolagen för att det helt plötsligt gick upp för dess ägare och ledare att det är en fantastisk skapelse vi lever i som vi måste ta om hand eller används detta "tänk" i själva markandsföringen för att än mer mana till konsumenterna till konsumtion och samtidigt sänka deras ångestnivå? Om det är hållbart att shoppa så måste jag väl kunna shoppa gränslöst? Nja, överkonsumtion mår nog iallfall inte själen bra av. Kanske behöver vi något mer hållbart till att definiera oss.
Jag tror att det finns en Gud som skapat både himmel och jord och allt vad som där ryms och lever. Jag tror också att denne Någon ser vad som är gott och vad som är bra för människan och för skapelsen. Framförallt tror jag att denne Någon har en gränslös kärlek för människor och vill dem väl. Jag tror att Gud är den som på det allra djupaste planet kan förklara vår identitet och att denna kommer till ytan när vi låter denne Någon vara den som definierar oss.
"Jag är kristen" betyder någonting, kanske detta: att en person valt att låta sig definieras utifrån Honom, i vilkens vara vi tror oss finna vår djupaste identitet.
Om världen har utelämnat mig åt mig själv så vill jag med glädje utelämna mig själv åt den Gud som beskrivs som kärlek och som jag tror gav allt för mig. Det världen kallar för frihet kallar jag för ensamhet. Utan Gud, inte jag!
Det finns en bön som avslutar många människors dagar, en bön som Jesus själv bad innan Han stängde ögonen på Golgata: I Dina händer befaller jag min ande!
Broder Kim
Någon vill faktiskt få sin vilja igenom och lyckas få oss att känna att vi måste få vår "vilja" igenom för att nå lyckokänslor. Storföretagen vill tjäna stora pengar och de lyckas ofta göra det genom en fantastiskt kreativ marknadsföring. Idag säljer man ju ofta en "livsstil". Denna byggs genom konumtion av olika "livsstilsprodukter". Vilken stil tycker man om? Är det American preppy som gäller, bohem eller något av de andra alternativen? Är man den sportiga typen eller en som vill signalera rikedom och framgång (är det då brat som gäller även om många verkar ha tröttnat på backslick nuförtiden)?
Valen är så många och vi är så otroligt utelämnade åt oss själva. Somliga skulle vilja kalla det frihet (särskilt storbolagen skulle jag tro) men jag själv känner en trötthet över denna förbannelse. Vad krävs för att jag ska passa in, vilka koder måste jag följa?
Främst av allt, vems vilja vill jag lyda?
I Bibeln talas det många gånger om Guds vilja. Hur många känner inte igen orden: ...låt Din vilja ske...? Kanske får denna korta mening många att sätta i halsen? Vadå låta någon annans vilja ske? Det är ju MIN vilja som ska ske! Men om vi då för en stund reflekterar kring att flera av oss springer storbolagens viljeärenden ständigt och jämt så kanske vi förstår att vår vilja också påverkas av andras viljor. Om vi ser till aktieägarna i många storbolag? Hur många av dem önskar inte tjäna så stora pengar som möjligt, så snabbt som möjligt och med noll intresse i vad kostnaden för omvärlden blir (miljöpåverkan, dåliga löner och arbetsvilkor). Idag verkar det ju dock bli allt mer inne att tänka ekologisk och utifrån vad som är hållbart för miljön. Kom denna mentalitet in i storbolagen för att det helt plötsligt gick upp för dess ägare och ledare att det är en fantastisk skapelse vi lever i som vi måste ta om hand eller används detta "tänk" i själva markandsföringen för att än mer mana till konsumenterna till konsumtion och samtidigt sänka deras ångestnivå? Om det är hållbart att shoppa så måste jag väl kunna shoppa gränslöst? Nja, överkonsumtion mår nog iallfall inte själen bra av. Kanske behöver vi något mer hållbart till att definiera oss.
Jag tror att det finns en Gud som skapat både himmel och jord och allt vad som där ryms och lever. Jag tror också att denne Någon ser vad som är gott och vad som är bra för människan och för skapelsen. Framförallt tror jag att denne Någon har en gränslös kärlek för människor och vill dem väl. Jag tror att Gud är den som på det allra djupaste planet kan förklara vår identitet och att denna kommer till ytan när vi låter denne Någon vara den som definierar oss.
"Jag är kristen" betyder någonting, kanske detta: att en person valt att låta sig definieras utifrån Honom, i vilkens vara vi tror oss finna vår djupaste identitet.
Om världen har utelämnat mig åt mig själv så vill jag med glädje utelämna mig själv åt den Gud som beskrivs som kärlek och som jag tror gav allt för mig. Det världen kallar för frihet kallar jag för ensamhet. Utan Gud, inte jag!
Det finns en bön som avslutar många människors dagar, en bön som Jesus själv bad innan Han stängde ögonen på Golgata: I Dina händer befaller jag min ande!
Broder Kim
Kommentarer
Trackback
