Kristus! Led mig, jag ber Dig!
Utanför fönstret är himlen målad i vitt och en smågrå atmosfär hänger tungt över den lilla staden där jag bor! I mitt hjärta är det dock varmt och jag känner förväntan och glädje över den vecka som ligger framför.
Denna vecka består av 2 helt lediga dagar med min kära Emma! Vi har haft ganska dåligt om tid tillsammans denna sommar eftersom jag jobbat många veckor och sedan haft och har styrelsearbete som tar tid, så därför känns det nu skönt att vi får tid till varandra och kan släppa tankarna på allt annat!
Från Stockholmsvisiten hos Gustav och Vickan!
Torsdag-fredag är det dags för möte på Stjärnholm och det känns gott att komma till stiftsgården. Härifrån finns många minnen och bara att få sitta vid pianot i kapellet med den underbara akustiken känns som en stor välsignelse. Att få umgås med vänner från kyrkan är också det en stor glädje.
PÅ fredag firar jag och Emma 1 år tillsammans (även om det tidigt i vårt förhållande var lite svårt att bestämma exakt vilket datum som gällde). Samma dag fyller min far år!
Från fredag-söndag är det styrelsemöte för Svenska kyrkans unga i stiftet och det känns efterlängtat!
Lördag fyller mamma år så hela helgen blir det en hel del farande fram och tillbaks mellan Strängnäs och Eskilstuna. Känns dock helt värt såklart!
Snart drar skolan igång igen och jag längtar sannerligen efter ny kunskap! Just nu läser jag en av de kursböcker vi ska använda i höst i Missionsvetenskap ("Vad är mission?" av Andrew Kirk) och hittills har mycket plats givits åt "de fattiga" i boken och vilket ansvar vi kristna har för andras liv. Egentligen gillar jag inte beteckningar som "de fattiga" eftersom det blir så mycket "vi och dem", men det faktum att det finns många fattiga i världen kan ju ingen motsäga? Det känns egentligen också dumt att säga "vilket ansvar vi kristna har för andras liv" eftersom också det skapar ett "vi och dem-tänk". Frågan ställs kanske bäst: Vilket ansvar har vi för varandras liv?
Tänker vi ständigt individuellt så har vi i princip bara ansvar för oss själva och kan lugnt strunta i alla andra! Tänker vi småkollektivt så bryr vi oss om dem i vår närmsta närhet. Låter vi istället våra hjärtan blöda och pumpa för hela mänskligheten så tror jag att vi kommer nämre Guds kall till oss människor! Gud vill frihet och så länge vi stänger andra människor ute så stänger vi samtidigt oss själva inne och vi når varken frihet för oss själva eller andra!
Jag tror Gud vill att vi ska leva utgivande liv!
Om vi tänker på mänskligheten som vår familj av bröder och systrar, mödrar och fäder så kanske vi öppnar våra hjärtan mer? För mänskligheten är sannerligen vår familj av bröder och systrar, mödrar och fäder!
Broder Kim
Denna vecka består av 2 helt lediga dagar med min kära Emma! Vi har haft ganska dåligt om tid tillsammans denna sommar eftersom jag jobbat många veckor och sedan haft och har styrelsearbete som tar tid, så därför känns det nu skönt att vi får tid till varandra och kan släppa tankarna på allt annat!
Från Stockholmsvisiten hos Gustav och Vickan!Torsdag-fredag är det dags för möte på Stjärnholm och det känns gott att komma till stiftsgården. Härifrån finns många minnen och bara att få sitta vid pianot i kapellet med den underbara akustiken känns som en stor välsignelse. Att få umgås med vänner från kyrkan är också det en stor glädje.
PÅ fredag firar jag och Emma 1 år tillsammans (även om det tidigt i vårt förhållande var lite svårt att bestämma exakt vilket datum som gällde). Samma dag fyller min far år!
Från fredag-söndag är det styrelsemöte för Svenska kyrkans unga i stiftet och det känns efterlängtat!
Lördag fyller mamma år så hela helgen blir det en hel del farande fram och tillbaks mellan Strängnäs och Eskilstuna. Känns dock helt värt såklart!
Snart drar skolan igång igen och jag längtar sannerligen efter ny kunskap! Just nu läser jag en av de kursböcker vi ska använda i höst i Missionsvetenskap ("Vad är mission?" av Andrew Kirk) och hittills har mycket plats givits åt "de fattiga" i boken och vilket ansvar vi kristna har för andras liv. Egentligen gillar jag inte beteckningar som "de fattiga" eftersom det blir så mycket "vi och dem", men det faktum att det finns många fattiga i världen kan ju ingen motsäga? Det känns egentligen också dumt att säga "vilket ansvar vi kristna har för andras liv" eftersom också det skapar ett "vi och dem-tänk". Frågan ställs kanske bäst: Vilket ansvar har vi för varandras liv?
Tänker vi ständigt individuellt så har vi i princip bara ansvar för oss själva och kan lugnt strunta i alla andra! Tänker vi småkollektivt så bryr vi oss om dem i vår närmsta närhet. Låter vi istället våra hjärtan blöda och pumpa för hela mänskligheten så tror jag att vi kommer nämre Guds kall till oss människor! Gud vill frihet och så länge vi stänger andra människor ute så stänger vi samtidigt oss själva inne och vi når varken frihet för oss själva eller andra!
Jag tror Gud vill att vi ska leva utgivande liv!
Om vi tänker på mänskligheten som vår familj av bröder och systrar, mödrar och fäder så kanske vi öppnar våra hjärtan mer? För mänskligheten är sannerligen vår familj av bröder och systrar, mödrar och fäder!
Broder Kim
Kommentarer
Trackback
