kimbaung

Och dokusåporna behöver oss och vi behöver dem... så länge vi behöver fly, fly bort från det egna till en annan värld...

Jag har nog aldrig känt någon större lust att bo i ett överklassområde, med grymt rika människor, societeten, gå på de fina festerna, leva ett avskilt liv...

Någonstans inom mig finns en längtan att leva ett annorlunda avskilt liv, lite enklare, lite mer sant, lite mer uppriktigt, lite djupare...

Och just nu är jag lite förlorad i O.C och det liv som presenteras där, så mycket känslor, känslor åt alla håll, så annorlunda...

Och jag påminner mig själv om att det inte är på riktigt, att det finns ett skrivet manus och en regissör...

Och jag måste påminna mig själv om att jag själv har ett liv, med mina förutsättningar, men ändå längtar jag in i den där världen just nu...

Serier föder så mycket känslor och tankar i mig...

Och här står jag och undrar vad fan jag ska göra!

Och någonstans vet jag att jag måste göra något och jag vet nog vad...

John Mayer<3

En kall och blåsig dag, någonstans i Sala sjöng han de där orden...

Kim Baung

Det är väldigt lätt att säga vad man är övertygad om är rätt, det är lätt att plocka fram argument, det är vackert att med orden vara lojal men det är svårare att låta handlingarna följa orden. Vad är egentligen rätt, att alltid tänka på andra, eller att ta ansvar för sitt eget liv och sin egen vilja?

Och jag vill inte ens skriva de ord som pockar på, jag tänker fortsätta förneka, för kanske är det enda vägen...

Jag sätter på en fantastisk cover av "River flows in you" och njuter av skönheten!

Funderar på hur länge man kan vänta...

Tänker på hur skönt det vore att släppa allt en liten stund, några veckor, leva lite annorlunda en stund!

Och jag väntar och längtar efter min Tidegärdsbok som jag beställt hem, en längtan efter bön, om hjälp med bön!

Bön, låt hjärtat mitt tala med Dig!

Kim Baung

 

 

 

 

Kanske är det skrämmande för att det relaterar till så många minnen, kanske ger det ångest eftersom vetskapen finns att det inte alltid blir bra, rädslan för att det ska bli helt fel! Vilket pris är jag beredd att betala, vilket pris är inte värt det? Är det någonsin värt det?

Det är tidig morgon och jag önskar så att det gick tidigare bussar ut till Torshälla än vad det gör, nu blir det att vänta. Eller jag skulle kunna nöja mig med uppehåll för då kunde jag cykla ut, nu med regnet fallande känns det inte särskilt lockande dock!

Ibland får man lita på att det löser sig, att man klarar det!

Och stress är inte särskilt kul har jag upptäckt, det är mest stressande!

Kim Baung

Jag tror jag behöver skola nu, något att fylla timmarna med, ha något att fokusera på.

Jag behöver något för jag börjar bli fruktansvärt uttråkad!

!!!

Idag var vi med våra ungdomar och barn i Torshälla församling till Västerås på utflykt. Vi tog båt dit och när vi väl kom fram strosade vi runt, åt på Mac Donalds, sjung och hoppade takten i en tunnel, busade och hade väldigt trevligt tillsammans. Åh vad härligt det är att få vara lite som ett barn ibland, att släppa på det vuxna, att få skratta och leka tillsammans. På sitt känns borde det kännas skumt att skriva just detta, men det gör det inte, för några timmar var livet ganska enkelt idag, inga ideal att leva upp till, inte så mycket rädsla, att helt naturligt och utan förbehåll köra klapplek på tåget, vara lite som ett barn, inte barnslig, utan ha barnasinnet kvar och plocka fram det! Det känns fantastiskt att ha två härliga arbetskamrater som tillsammans skapar en tillåtande atmosfär!

Efter hemkomst till Eskilstuna gick jag och Håkan och satte oss på en uteservering och talade i drygt två timmar om livet, tron och kyrkan. Vad otroligt fantastiskt givande det kan vara att samtala!

Idag känner jag mig väldigt glad, glad för livet och för människor som finns i det!

Tack för livet Gud!

Kim Baung

Ibland slår det mig vad oerhört mycket jag har att känna mig tacksam över!

Jag har en underbar flickvän som skänker mig glädje genom sin blotta existens och allt det hon är!

Jag har en underbar familj, med en fantastisk mor och far, fina systrar, bröder, respektive, syskonbarn!

Jag har ett jobb med underbara arbetskamrater, ett jobb som vilar på att Gud gav mig en musikalisk gåva!

Jag har förmånen att kunna studera och har hitills lyckats få ihop 15 p som jag känner mig oerhört stolt över, hur många poäng det än är kvar!

Jag har det gott ställt och ber Gud att hjälpa mig dela med mig av det jag fått av nåd!

Och jag är tacksam för Gud som gett mig livet som möjliggör allt detta goda i mitt liv!

Kim Baung

Tänk om man helt plötsligt valde att göra annorlunda, helt plötsligt valde att leva annorlunda från det sätt man tidigare levt på?

Hur ensam skulle man bli och sedan vara?

Hur rädda är vi för att bryta upp, att lämna det liv vi hitills levt och det sätt vi levt det på?

Finns det kanske ett annat sätt att leva? Och vart finns då människorna som letar och söker efter detta alternativa sätt?

Finns det kanske människor i ens närhet som har tröttnat, som längtar efter något helt annorlunda?

Och ur mycket det än talas om hur illa ställt det är med de andra så lever vetskapen om att det är lika illa här och jag är rädd att kraften inte räcker till för att bryta mönstret.

But I´ll wait...

Utflykt till Örebro om några timmar, känns skoj det!

 

Drömmen känns så mycket mer lockande än verkligheten, sagan finare än nuet, så hur ska den sagolika drömmen bli verklighet?

 

 

Jag gillar den dagen som varit, ett bra möte fick inleda den och följdes av en tur till Nyköping/Stjärnholm. Nu är jag hemma och har en massa tankar i huvudet om dagarna som kommer och om framtiden.

Jag avnjuter Melissa Horn, förundras över orden som stämmer så väl och njuter av Polly!

Jag drömde en fruktansvärd dröm inatt, drömde att jag var i ett hus tillsammans  med J och att vi blev bombade av zeppelinare och sedan kom stridshelikoptrar, den fruktansvärda ångesten var så påtaglig och jag vaknade med en stark avsky mot krig fastän det enda jag upplevt är ett i en dröm.

Men när bomen faller vill jag vara där du är...

På väg hem från stan nu ikväll funderade jag lite kring alkohol, alkohol som är ett intressant reflektionsämne i mitt liv. Jag kan inte förneka att Bibeln är tydlig med den negativa inställning den ger mot supande och rus, även om utspätt vin (man spädde vinet förr i tiden) var en vanlig förekommande dryck på Bibelns tid. Jag vet alltså exakt vad det står i Bibeln, utöver det så vet jag ju av egen erfarenhet vad fylla resulterar i och det är mycket negativt. Någonstans har jag tvingat Gud att anpassa sig efter mig, jag vill dricka ibland, det får Gud stå ut med... Jag tror tyvärr att jag många gånger fungerar på det viset, jag vet vad som är rätt, vet vad som är fel och när jag väljer fel så rationaliserar jag och tänker att det är väl inte så farligt!

Men kanske är det inte så bra att bryta Guds ord. Jag vet ofta vad jag tror är Guds ord och i många fall väljer jag att bryta mot det! Varför är det så svårt? Så svårt att vara lojal, att säga ja till det ena och nej till det andra? Välja det goda och fly det onda?

Our proof is scarred on hands that bled,
that we were worth every nail

Kanske handlar det om inlevelseförmåga, kanske handlar det om flykt!

Kim Baung



  

Och dagarna går så väldigt snabbt känns det som. När kvällen kommer så undrar jag vart alla timmar tagit vägen och vad jag hunnit uträtta. Kanske är det så att dagarna känns så korta efter solen skiner så många timmar av dagarna. När klockan är 18.00 känns det som klockan 15.00 typ, aja!

Jag hoppas just nu på en väldigt härlig vecka, jobb tisdag-onsdag och på onsdag kväll går jag och Johanna på Eclipse<3

Torsdag blir det förhoppningsvis vandring på Sörmlandsleden vilket jag känner mig heltaggad till!

Har precis börjat läsa en bok som jag troligtvis kommer att ha i en kurs lite längre fram i tiden. boken heter "allt läsa och förstå Bibeln- en handbok". En ganska ambitiös titel må jag säga och intentionerna i den verkar goda men det är väldigt tydligt att författarna hör hemma i en viss tradition/kyrkoriktning.

I Bibeln finns en text som lyder: "Det är svårare för en rik att komma in i himmelriket än för en kamel att komma igenom ett nålsöga". Författarna tar upp berättelsen om att det fanns en port i Jerusalem som kallades "Nålsögat" och när kameler skulle in genom denna fick de med svårighet knäa sig igenom. Detta har använts som ett argument för att det faktiskt är möjligt för en rik att ta sig in i himlen. Dock fortästter författarna med att berätta att någon sådan port faktiskt inte existerat. Läser man denna mening tillsammans med den efterföljande får man dock det glada budskapet att trots att det är omöjligt för den som förlitar sig till sina rikedomar så kan Gud rädda denne.

Jag tror på en Gud som räddar, en Gud som kan göradet omöjliga som inte jag kan göra. Skulle man hårdra denna text uppstår dock ett problem enligt min mening. Det är inte så viktigt att sluta förlita sig på rikedomar för Gud kan rädda. Följer vi då Jesu uppmaning som lyder: "Sälj allt och kom och följ mig"?

Jag kan ärligt säga att det skulle vara svårt för mig att sälja allt jag "äger", följa Jesus (vad innebär det ordagrant när man sålt allt, att lita till att Gud sörjer för mig?). Jag är t.ex. verkligen fäst vid mitt nya stormkök som jag ska använda på vandringen i veckan och jag skulle ärligt talat inte vilja sälja det. Det är kanske inte så lätt att följa Jesus, men jag måste ju försöka så länge jag bekänner Honom som min Herre. En dag är jag kanske redo att sälja allt jag äger, dela ut till de fattiga och också leva som en av dem, att dela de allra minstas vardag.

Jag tänker allt mer på detta med att spendera pengar och konsumera. Det känns inte särskilt bra att göra av med en massa pengar som andra människor är i ett skriande behov utav, hur kan jag förneka mina medmänniskor det mina pengar skulle kunna göra för dem? Troligtvis lär jag spendera en massa pengar imorgon på saker jag själv vill ha...

Hursomhelst känner jag en längtan att få leva lite enklare, en vardag som inte styrs av pengar på det sätt som den gör idag...

Kim Baung

 

Och något annat är möjligt, något annat är inom räckhåll, precis som det alltid varit, inga omständigheter står i vägen, bara valet!

Boken "Den oemotståndliga revolutionen" läste jag klart för några dagar sedan och något hände, helt plötsligt fanns andra tankar i huvudet mitt, nya perspektiv, nya insikter...

Insikter om att det inte fungerar som det borde, eller att det inte fungerar eftersom saker och ting inte är som de borde vara. En värld som skriker som i födslovåndor. människor som lider p.g.a. av att jag håller mitt överflöd för mig själv, jag vet inte ens hur jag kan kalla det mitt överflöd, det är väl egentligen det sista det är.

Jag funderar kring hur jag som människa fungerar, vart jag sätter fokus i livet, varför jag gör de val jag gör, vad som påverkat mig att tänka de tankar jag gör och leva på det sätt jag lever.

Rutin och tradition är trygghet, att stanna i det som är!

Jag måste nog tänka en gång till!