Good versus bad
Och viljorna drar åt olika håll och jag själv står emellan och ser åt än det ena, än det andra hållet! Och så länge man inte vet med säkerhet är det kanske bäst att bara stå helt still, och kanske handlar det inte om att se åt än det ena, än det andra hållet, kanske handlar det om att se inåt!
Flanerade en stund i Stockholm idag och innan jag skulle bege mig mot tåget som skulle ta mig hem till Tuna så bestämde jag mig för att gå in på Pressbyrån på Centralstationen för att kanske ha möjlighet att finna något magasin att läsa under färden hem. Det gjorde mig mycket glad när jag fann en tidning på kristen grund som handlade om tro. Tidningen heter IKON 1931 och just detta nummer hade "Status" som tema. Mycket läsvärt kring detta tema som faktiskt utmanade mig själv. Hur statussökande är jag? På vilket sätt är jag det och hur bra ihop går min trosövertygelse och vilja att leva som kristen med att söka status? Kan status vara bra?
Lite av mina tankar kring ordet status är andra människors ideal och idéer om vad som är bra och vad som gör en framgångsrik och lyckad. Om jag själv ska försöka förverkliga andras förväntningar för att anses ha status så kommer jag få slita hårt och så kommer jag behöva vara väldigt flexibel eller välja bara en slags människor som mitt umgänge. Bara kristna eller bara musiker eller bara familjen o.s.v. och jag är rädd att mitt sociala liv skulle bli väldigt urvattnat och fattigt, och jag skulle inte ens vilja ha det så.
Ett stort problem idag är att många av oss hela tiden speglar oss i andra och därav många gånger blir vi väldigt missnöjda med oss själva. Någon sa en gång att Kristus är den vi ska spegla oss i och där måste jag hålla med. Inte så att vi på allvar tror att vi ska lyckas göra precis allt det han gjorde, och vara lika hängivna Gud, lika kärleksfulla och förlåtande, för det kommer vi med all säkerhet inte lyckas med och det har Gud inget problem med. Herrens fullkomlighet är större än vår ofullkomlighet och Gud ser all vår kamp. Att ändå försöka göra såsom Kristus, att följa efter honom tror jag ändå är det rätta att göra och jag tror att vi kommer bli lyckliga av det och bli mer hela människor. Och där vi inte räcker till där räcker han till och det är precis såsom det ska vara. Men det är en stor skillnad på att försöka och att ge upp!
Och allt börjar hos en själv så allt detta ska främst ses som en nerskriven uppmaning till mig själv och inte att jag vill peka med pinnar på hur andra ska leva sitt liv. Vi måste alla finna vår väg, men det är också viktigt att berätta för andra hur man själv valt att gå, för att erbjuda möjlighet och inspirera. Jag tror att vi alla har ett och samma mål i livet, alltså en universellt som inte handlar om vår egen vilja och övertygelse, utan en slutdestination. Jag kan inte med bevis säga att Kristus är den enda vägen till Gud, men jag kan välja att tro och lita på att han är min väg till Gud!
Kim Baung
Flanerade en stund i Stockholm idag och innan jag skulle bege mig mot tåget som skulle ta mig hem till Tuna så bestämde jag mig för att gå in på Pressbyrån på Centralstationen för att kanske ha möjlighet att finna något magasin att läsa under färden hem. Det gjorde mig mycket glad när jag fann en tidning på kristen grund som handlade om tro. Tidningen heter IKON 1931 och just detta nummer hade "Status" som tema. Mycket läsvärt kring detta tema som faktiskt utmanade mig själv. Hur statussökande är jag? På vilket sätt är jag det och hur bra ihop går min trosövertygelse och vilja att leva som kristen med att söka status? Kan status vara bra?
Lite av mina tankar kring ordet status är andra människors ideal och idéer om vad som är bra och vad som gör en framgångsrik och lyckad. Om jag själv ska försöka förverkliga andras förväntningar för att anses ha status så kommer jag få slita hårt och så kommer jag behöva vara väldigt flexibel eller välja bara en slags människor som mitt umgänge. Bara kristna eller bara musiker eller bara familjen o.s.v. och jag är rädd att mitt sociala liv skulle bli väldigt urvattnat och fattigt, och jag skulle inte ens vilja ha det så.
Ett stort problem idag är att många av oss hela tiden speglar oss i andra och därav många gånger blir vi väldigt missnöjda med oss själva. Någon sa en gång att Kristus är den vi ska spegla oss i och där måste jag hålla med. Inte så att vi på allvar tror att vi ska lyckas göra precis allt det han gjorde, och vara lika hängivna Gud, lika kärleksfulla och förlåtande, för det kommer vi med all säkerhet inte lyckas med och det har Gud inget problem med. Herrens fullkomlighet är större än vår ofullkomlighet och Gud ser all vår kamp. Att ändå försöka göra såsom Kristus, att följa efter honom tror jag ändå är det rätta att göra och jag tror att vi kommer bli lyckliga av det och bli mer hela människor. Och där vi inte räcker till där räcker han till och det är precis såsom det ska vara. Men det är en stor skillnad på att försöka och att ge upp!
Och allt börjar hos en själv så allt detta ska främst ses som en nerskriven uppmaning till mig själv och inte att jag vill peka med pinnar på hur andra ska leva sitt liv. Vi måste alla finna vår väg, men det är också viktigt att berätta för andra hur man själv valt att gå, för att erbjuda möjlighet och inspirera. Jag tror att vi alla har ett och samma mål i livet, alltså en universellt som inte handlar om vår egen vilja och övertygelse, utan en slutdestination. Jag kan inte med bevis säga att Kristus är den enda vägen till Gud, men jag kan välja att tro och lita på att han är min väg till Gud!
Kim Baung
Kommentarer
Trackback
