Svart kaos
God morgon!
Sitter här och äter en väldigt sen frukost, vilet beror på en väldigt sen kväll igår. Jag tror Sandra och Cassi begav sig hemåt runt 02.30 imorse och sen må jag lova att jag var trött. Det var verkligen kul att träffa Cassi, det var ett tag sedan sist jag såg henne.
Kom hem från lägret på Gilwell igår kväll 22.30 och sen satte alltså den lite mindre "festen" igång. Kände nog egentligen när jag var ute på Gilwell att jag hade velat stanna kvar en natt till men eftersom jag ska ha en lägerövernattning från idag tills imorgon också så kände jag att det var en god idé att sova hemma. Så här i efterhand hade det nog varit vettigare att stanna kvar på lägret, kan se väldigt många fördelar med det.
Min kropp mår inte alls bra, det känns som att den skriker ut sitt missnöje över det sätt jag lever mitt liv på. Saken är bara den att jag inte riktigt vet hur jag ska kunna leva mitt liv på ett annat sätt än det jag gör nu. Att hela tiden hålla tempot uppe, alltid stressa, alltid vara på väg någonstans fyller den funktionen att man hela tiden är sysselsatt och att man inte riktigt har något utrymme att ta tag i en massa saker som man vet att man borde. Man flyr sitt eget genom att förlora sig själv i jobb. Jag är så van vid att hela tiden tänka: vad kommer näst på listan, vart ska jag, vad ska jag göra o.s.v. För att bryta det tankemönstret kommer det att krävas en hel del. Det har hänt att jag lagt mig för att sova på kvällen, bara för att några sekunder efter att huvudet träffat kudden ha fått lov att hämta filofaxen för att se vad som är inbokat för nästkommande dag. Jag lever verkligen mitt liv enligt kalendern. Jag lever mitt liv så stressat jag bara kan för då vet jag att jag inte hinner det jag inte vill hinna.
Men, men. Klockan börjar närma sig två. Ska försöka vara ute i Tomaskyrkan vid 16.00, en timme innan Anna Jones och jag ska ses för att förberede inför ungdomarnas ankomst i vid 18.00. Känner att jag vill få lite tid för att spela på orgeln och pianot, jag behöver verkligen det.
"Och ytan förtäljer inte alltid vad som döljer sig därunder"
Och jag känner att jag behöver komma bort från den är stan ett tag.
So long!
/Kim Baung
Sitter här och äter en väldigt sen frukost, vilet beror på en väldigt sen kväll igår. Jag tror Sandra och Cassi begav sig hemåt runt 02.30 imorse och sen må jag lova att jag var trött. Det var verkligen kul att träffa Cassi, det var ett tag sedan sist jag såg henne.
Kom hem från lägret på Gilwell igår kväll 22.30 och sen satte alltså den lite mindre "festen" igång. Kände nog egentligen när jag var ute på Gilwell att jag hade velat stanna kvar en natt till men eftersom jag ska ha en lägerövernattning från idag tills imorgon också så kände jag att det var en god idé att sova hemma. Så här i efterhand hade det nog varit vettigare att stanna kvar på lägret, kan se väldigt många fördelar med det.
Min kropp mår inte alls bra, det känns som att den skriker ut sitt missnöje över det sätt jag lever mitt liv på. Saken är bara den att jag inte riktigt vet hur jag ska kunna leva mitt liv på ett annat sätt än det jag gör nu. Att hela tiden hålla tempot uppe, alltid stressa, alltid vara på väg någonstans fyller den funktionen att man hela tiden är sysselsatt och att man inte riktigt har något utrymme att ta tag i en massa saker som man vet att man borde. Man flyr sitt eget genom att förlora sig själv i jobb. Jag är så van vid att hela tiden tänka: vad kommer näst på listan, vart ska jag, vad ska jag göra o.s.v. För att bryta det tankemönstret kommer det att krävas en hel del. Det har hänt att jag lagt mig för att sova på kvällen, bara för att några sekunder efter att huvudet träffat kudden ha fått lov att hämta filofaxen för att se vad som är inbokat för nästkommande dag. Jag lever verkligen mitt liv enligt kalendern. Jag lever mitt liv så stressat jag bara kan för då vet jag att jag inte hinner det jag inte vill hinna.
Men, men. Klockan börjar närma sig två. Ska försöka vara ute i Tomaskyrkan vid 16.00, en timme innan Anna Jones och jag ska ses för att förberede inför ungdomarnas ankomst i vid 18.00. Känner att jag vill få lite tid för att spela på orgeln och pianot, jag behöver verkligen det.
"Och ytan förtäljer inte alltid vad som döljer sig därunder"
Och jag känner att jag behöver komma bort från den är stan ett tag.
So long!
/Kim Baung
Kommentarer
Postat av: Ksenia
Vilka härliga bilder! I like. Föer såna =)
Trackback
