kimbaung

Ibland är det väldigt skönt att säga vad man tycker även om konsekvenserna till en första stund kan te sig katastrofala.

Allting börjar klarna nu, kanske en stund för sent, en stund som kan te sig som en evighet. Snart måste lögner bli sanningar, yta till djup. En dag, en dag snart  hoppas jag att allt får spys ut så att jag slipper ha allt inom mig. För någonstans har jag kommit till insikten att jag älskar mig själv så otroligt mycket och att mitt liv är jävligt viktigt. Som Doktor House sa: Om du inte tycker att ditt liv är mer värt än andras så kan du skriva på donatorkortet och ta livet av dig. Jag tror att jag skulle kunna ge mitt liv för någon jag älskar, men jag vet många jag inte skulle göra det för.

"Störst kärlek har den som ger sitt liv för sina vänner" /Jesus

Till slut ska du få veta sanningen, en sanning som bara jag själv och några få utvalda känt till. Och du kommer inte att tycka om det, och jag vet inte längre om jag bryr mig.

____________________________________________________________________________________

Idag har jag fått möjlighet att träffa två personer jag tycker fantastiskt mycket om. Den ena är min orgel och pianolärare Staffi Lontos. Kunskap är verkligen underbart och det är en glädje att få ta emot den av dig.
 
Den andra är en person som jag inte kan beskriva med ord, eftersom personen är stört omöjlig att sätta ord på, iallfall för mig. Det är en människa som jag ofta kan tycka vidrigt illa om men som ändå fyller mig med tillförsikt och som ofta lyser upp mina dagar. Det är otroligt att så många motsatser kan finnas i en människa. Hur som helst, tack för att du lyste upp denna dag även om medelbetyget oftast dras ner av din dåliga karaktär.

Och jag säger inte att min karaktär är något vidare, det vet jag att den inte är. Och kanske är det just det faktum att jag tycker att din karaktär suger som någonstans undermedvetet också får mig att uppskatta dig mitt i alla motsatser. Kanske kan jag se en del av mig själv i dig eller så är det bara befriande att se någon som måhända har en hemsk personlighet av andra orsaker än en själv, men som fortfarande har en hemsk personlighet.

Jag uppskattar människor som är lika mig själv och som överensstämmer med mina ideal av olika ting, få är dem människorna och det förklarar nog varför jag ofta har svårt för många människor.

Något väldigt roligt är att jag och en god vän bokat flygbiljetter till Milano. Så om mindre än två månader sitter vi på ett flyg till en plats långt bort härifrån och det ska bli skönt att slippa den här stan och alla dess minnen och verkligheter.

Jag vill se något nytt, uppleva något nytt. Det har jag känt länge nu.

Mamsi kom hem från Barcelona för några dagar sedan och bl.a. fick jag en himla fin Ikon av henne som är så finurlig så att man kan ha den stående och att den inte behöver hängas på väggen eller lutas mot något. En kul liten form som passar.

Och på bilden ser jag människor som symboliserar helighet och det är vad jag eftersträvar i mitt liv. Jag vet att det är en bit kvar dit, men varje seger ger en försmak.

"Vad Du vill är helighet, men Du är barmhärtighet"/Psalm 217, femte versen.  

Jag hade lyckan att få spela och sjunga denna fantastiska psalm vid två tillfällen idag. Och den får mig att tänka på Stefan Holm. Åh vad jag saknar dig just nu, just nu vet jag att jag behöver dig, du skulle kommit med kloka ord som jag själv inte visste om, en kunskap som ligger dold djupt inom mig. Som den gången du fick mig att förstå vad allt handlade om. Och varje dag är en smärtfylld resa mot kunskapen om den sanningen, grunden till så mycket. Varje dag är en upplevelse av den känslan eller en förnimmelse av minnet av den.

Och så sitter jag och saknar en helt annan vän som jag spenderade så många kvällar med en gång i tiden. En människa som till stor del varit något av det närmsta jag kommit min like.

Och så vet jag att det snart är dags att sova så att jag orkar upp imorgon för att kräva vad jag vet att jag behöver. Medel för att nå sanningen, för jag klarar inte av okunskap, det är som en nagel i ögat på mig och smärtan som en tagg. Och så väntar jag på ett ord från Dig, en förklaring. Gärna en tagg bara målet är helighet och vägen mild.

Och så tänker jag på vad en människa en gång sa...

Tragiska och perfekta 

Och det är väl någonstans en sanning... Kanske rentav sanningen...

Och så sitter jag och dricker min Tropicana, funderande på att snart ta en nikotintablett till, glad över att jag låtit bli cigaretter och snus. Som Agnes sa en gång, det är bara att bestämma sig. Och jag bestämde mig och det känns skönt.

Och så väller det ut ord, jag skulle kunna skriva hela natten.  

Och jag vet vad jag längtar efter, det jag längtat så länge efter. Det som jag inte vet om jag någonsin riktigt upplevt...

Och så lyssnar jag på Dc Talks "In the light" gång på gång.

Imorgon tänkte jag skriva, men det är egentligen idag så är det min första lediga dag och efter att denna dag är slut ska jag hinna med tre till innan jag behöver jobba igen, och jag hoppas att allt gott planerat ska slå in.

Och så funderar jag på drömmarna jag drömde natten som var. Den ena var väldigt lätt att tolka, den andra mer svårtolkad...

Och nu ska jag snart kvarta.

God natt!

/Kim Baung