kimbaung

Jag förundras över det faktum att jag själv ibland lyckas haspla ur mig ganska ogenomtänkta saker. Det är väldigt störande eftersom jag oftast kommer på det några timmar efter den inträffade händelsen och så får jag väldigt dåligt samvete och vill ställa allt tillrätta (vilket dock måste ses som positivt). 

Hur som helst, den fantastiska solen lyser och vädret iaf vittnar lite om vår. Nu vill jag ha sol, god hälsa och härligt humör.

Igår på bussen hem lyssnade jag på en låt av Anton och Affe (nu tycker säkert en del att jag är lite yesterday, but I don´t give a shit). Jag har haft den inlagd på mp3 ganska länge, men först igår kände jag verkligen att texten faktiskt talar till en. Vi har alla upplevt goda ting i livet (människor, händelser o.s.v.) som sedan tagits ifrån oss eller som vi drivit på flykten och i efterhand när vi mist någon eller något, först då har vi kunnat förstå vad händelsen eller personen i sig verkligen en gång betydde.

"Att leva utan nåt man inte längre har
 Saknaden är stor och man finner inga svar
 En själ av minnen som finns kvar
 Längtar efter dig och våra gamla dar"

Det finns tider i livet som jag saknar ibland, minnen som kan göra mig vemodig...

Men någonstans inom mig vet jag att livet är nu, det är nu det gäller så det finns ingen idé att se tillbaks om det inte är för att le eller för att en gång för alla gå igenom allt och sedan le.

Problemet med många av oss människor är att vi lever i våra minnen.

Nu ska jag snart bege mig iväg på Medarbetarsamling. Kloster here I come!



/Kim Baung