Low life
Jag blir trött på mig själv, sitter här sent på kvällen efter en helg med få timmars sömn och kollar på LSD-trippade kineser med ett antal olika bokstavskombinationer som hurrar på eliten inom Sveriges B eller kanske till och med
C-kändisar "Jag är med i en japansk blablabla"
Min halsjäkel gör ont och har sig...
Jag är tyvärr inte alltför positiv just nu.
Förhoppningsvis är jag gladare imorgon.
Har funderat på det faktum att man ibland kan komma att tycka om människor som man egentligen tycker är fruktansvärda personer med dålig karaktär. Varför liksom? Påminner dem om något man förnekar hos sig själv eller tycker man bara att det är befriande med någon olik sig själv. Eller är det så att den där lilla goda delen i karaktären väger upp hela personen? Kanske är man precis lika rutten som den man föraktar och anledningen till att man föraktar är att man är avundsjuk på den andra personens förmåga att bete sig som en idiot och ändå inte känna några uppenbara samvetskval. Mitt samvete är oftast ett Pain in the ass och det är kanske något jag ska vara glad över, men ibland skulle jag vilja kunna bete mig illa och inte bry mig ett dugg. Det skulle vara befriande för stunden, men ganska destruktivt i längden. Jag vet inte riktigt vad jag svamlar om...
Jaja... Klockan börjar närma sig midnatt. Imorgon kan jag sova så länge jag vill eftersom jag inte börjar jobba förrän kl. 16.00 men för att motverka ångest kommer jag säkert ta mig upp tidigt för att jag mår dåligt av att sova bort för många timmar av dagen.
Imogon är det kör igen, det ska bli roligt, jag tycker om min kör...
Jag tycker om att sova med, därför ska jag nu ta och göra det.
God natt!
/Kim Baung
C-kändisar "Jag är med i en japansk blablabla"
Min halsjäkel gör ont och har sig...
Jag är tyvärr inte alltför positiv just nu.
Förhoppningsvis är jag gladare imorgon.
Har funderat på det faktum att man ibland kan komma att tycka om människor som man egentligen tycker är fruktansvärda personer med dålig karaktär. Varför liksom? Påminner dem om något man förnekar hos sig själv eller tycker man bara att det är befriande med någon olik sig själv. Eller är det så att den där lilla goda delen i karaktären väger upp hela personen? Kanske är man precis lika rutten som den man föraktar och anledningen till att man föraktar är att man är avundsjuk på den andra personens förmåga att bete sig som en idiot och ändå inte känna några uppenbara samvetskval. Mitt samvete är oftast ett Pain in the ass och det är kanske något jag ska vara glad över, men ibland skulle jag vilja kunna bete mig illa och inte bry mig ett dugg. Det skulle vara befriande för stunden, men ganska destruktivt i längden. Jag vet inte riktigt vad jag svamlar om...
Jaja... Klockan börjar närma sig midnatt. Imorgon kan jag sova så länge jag vill eftersom jag inte börjar jobba förrän kl. 16.00 men för att motverka ångest kommer jag säkert ta mig upp tidigt för att jag mår dåligt av att sova bort för många timmar av dagen.
Imogon är det kör igen, det ska bli roligt, jag tycker om min kör...
Jag tycker om att sova med, därför ska jag nu ta och göra det.
God natt!
/Kim Baung
Kommentarer
Trackback
